qaka

Vad gör man om man är i en relation där man kommer i andra hand? Vad gör man om man är i en relation och ändå känner sig ensam om kvällarna? Vad gör man om man kämpar för uppmärksamhet men inte får någon?

Makt. Detta fenomen finns överallt, runt omkring oss. Alla använder det, makt. Jag har utövat makt mot andra människor, synlig och osynlig. Att jag har gjort det betyder dock inte att jag är stolt över det. Jag tror att människor är sådana, det ligger i vår natur, åtminstone i denna värld. Det råder makthysteri som är utan like i vår värld. Makt i form av diktaturer, våld och bestraffningar. När vi tittar på nyheterna på kvällskvisten tänker säkert många att "oj, vilken tur att vi inte lever i en diktatur". Här har vi det bra, här har vi rätt till fria val. Stämmer detta? Javisst, vi lever i ett land där vi har demokratiska omröstningar, men innebär detta att vi inte utsätts för makt? Jag menar förstås inte att makt enbart är dåligt, vi måste antagligen ha makt i form av lagar och regler. Det finns så mycket mer. Osynlig makt vi inte tänker på, men som påverkar oss i våra val. Det kan vara politisk propaganda, men också makt som vi utsätts för varje dag, som reklamer för hårprodukter. Jag är inte emot all reklam, jag tror bara vi måste tänka oss för, vi får rösta och välja fritt, men har du någonsin frågat dig själv innan du faktiskt väljer om du kan ha påverkats av något du själv inte tror på, eller misstycker om? Du kanske väljer detta alternativ ändå, vilket jag tycker är okej om man står för det sedan.

Roger in, roger ut!
//qaka

I söndags kom beskedet, beskedet om att Mona Sahlin avgår som partiledare för Socialdemokraterna. Personligen tycker jag nog att det kanske var nödvändigt. Det kan göra gott med nytt blod i partiet, men kanske framför allt i media. Däremot anser jag att Mona har lidit i onödan de senaste åren. Sedan i början på 2000-talet har media och medborgarna i Sverige, inklusive socialdemokrater, mobbat Mona. Ja, hon köpte en Toblerone för statens pengar. Detta var femton år sedan, femton år sedan! Vad kostade egentligen en Toblerone 1995? Ja, inte då en särskilt stor peng. Jag förstår att det inte handlar om kostnaden och prinipen, men kom över det! Jag rättfärdigar inte hennes beteende, absolut inte. Däremot kontrar jag med att fråga hur det gick när Fredrik Reinfeldt skulle bilda regering 2006? Jo, det uppdagades att flera blivande ministrar minsann hade levt loppan. Någon hade undvikit betala tv-licens, en annan hade utnyttjat statens pengar på annat sätt. Hur mycket mer än en Toblerone kostade detta? Om vi då kan konstatera att de gjorde mer fel än Mona stället jag frågan; Varför har inte det uppmärksammats lika mycket? Varför har inte media och medborgare mobbat dem? Kan detta bero på att Mona är kvinna? Fundera på det. Vi har bildat sociala konstruktioner om hur vi ska vara- genus. Dessutom är kvinnor en minoritetsgrupp på sådana poster som Mona hade, är det då lättare att peka ut henne som skyldig? Det är enklare att vinna om man sparkar på någon som redan ligger ner.

Jag antar att jag inte är ensam om att ha tankarna fulla av politiska åsikter och propaganda dessa dagar. Det är allmänt val i Sverige nu på söndag. För mig är detta väldigt viktigt. Jag har starka åsikter och jag har anledning att ha det. Jag har redan röstat, förtidsröstade i onsdags och min röst föll på socialdemokraterna. Vissa hävdar att de inte har någon realistisk politik vilket jag inte håller med om. De rödgröna är de enda i Sverige som visar en medmänsklig politik.
     Jag kan ta mig själv som exempel. Jag har just börjat plugga på högskola och ska göra det i tre år. Detta innebär en inkomst bestående av lån från CSN, de flesta vet att det innebär att leva på minimumnivå varje månad. Jag har en lägenhet att betala hyra på och som grädden på moset är jag sjuk, kroniskt sjuk. Som det ser ut i samhället ut, alltså med alliansen i spetsen, kommer inte jag att klara mig särskilt länge. Jag har gratis vård nu, men vad händer nästa år när jag inte har det? Höjda läkarkostnader och medicinkostnader kommer att få mig att överväga att strunta i behandling eftersom jag inte klarar det med min inkomst. Vad händer om jag slutar med mediciner? Jo, jag kommer bli såpass dålig att jag inte fungerar normalt och hur ska jag då orka läsa?
     Sedan när jag är färdigutbildad och ska ut i arbetslivet kan jag inte förvänta mig att få sjukförsäkring om jag någon dag vaknar och inser att jag inte kan gå. Nej, jag ska ut i arbetslivet, det är det enda rätta. De som får sjukförsäkring är bara sådana människor som utnyttjar systemet, därför tvingas alla att arbeta även om de inte kan. Man måste ju få ställa krav på människor eller?
     Låter detta vettigt? Ska människor som har problem, så som reumatism eller kanske till och med cancer behöva arbeta för att klara leva? Det är, enligt mig, inte rationellt och absolut inte medmänskligt! Ifall de blå vinner i år vet åtminstone jag vad det beror på. Människor röstar egoistiskt, "ja, men jag behöver inte vård och då ska inte de som behöver det få mina pengar". Jag önskar inte att alla var sjuka, men jag önskar att alla förstod vad det innebär att vara sjuk. Att de förstod hur det känns att inte ha råd med behandling. Om alla gjorde det hade de rödgröna styrt vårt land från och med måndag.

Jag är sjuk. Två veckor innan min student fick jag veta att jag har ledgångsreumatism. Som en blixt från en klar himmel, boom. Jag är 19 år och är kroniskt sjuk. Jag, som nästan aldrig varit sjuk i hela mitt liv. Det hände mig. Tänk dig att vakna under natten av att dina fingrar är såpass svullna att du inte kan böja dem för att dra upp täcket. Tänk dig att du varje morgon måste stretcha, böja, lida för att kunna använda en penna! Detta är nu min vardag.
      Innan jag började med min medicinering kunde jag inte ens gå, jag behövde hjälp med saker som man normalt inte funderar över att man gör. Jag är nitton år och jag behövde hjälp att ta mig till ett annat rum!
      Jag vet att alla människor måste klaga på livet ibland för att bli av med negativ energi. Alla har sina egna problem att kämpa med. Hur små eller stora de än må vara får man inte glömma dem, då blir det bara värre! Däremot är det inte bra att gräva ner sig i små problem så för att få perspektiv på vad som är värt att klaga över flera gånger, tänk på mig. Tänk på den nittonåriga tjej som måste gå baklänges till toaletten för att hon inte kan böja tårna utan olidlig smärta!