Alla väljer vi våra vägar...

Det är viktigt att komma ihåg att alla är vi människor, så sett är vi lika. Att alla människor gör misstag eller väljer fel någon gång i livet. I endel fall påverkar det många, kanske alla som står en nära. I andra fall berör det kanske bara en själv. Hur som helst är det viktigt att förlåta varandra. Har ni någon gång varit med om den känslan av dåligt samvete när man vet att man klantat sig. Det värsta är kanske inte känslan utan vetskapen om att man inte kan göra något mer än att säga förlåt och just då känns det lilla ordet så himla fjuttigt att säga. Men, det är inte bara den situationen som är jobbig. Det är inte alltid lätt att förlåta och gå vidare. Till exempel om man själv blivit sårad av en person som betyder mycket. Man kanske vill förlåta men på något sätt kan man inte, det blir inte trovärdigt. Hur som helst tror jag att det är viktigt att vi förlåter, hur skulle världen se ut annars?

Jag har inte bloggat på ett tag men det har varit mycket nu. Förra veckan hade vi något och prov och jag förberedde för en inlämning. I helgen var vi i Uddevalla för att min far och Basse skulle göra högskoleprovet. Under tiden åkte jag, mamma och min lillebror ut till torp och shoppade. Jag köpte jympaskor, en klänning, en body och leggings. Härligt med lite nytt. I söndags så gjorde jag inte särskilt mycket egentligen, pluggade och tränade. Igår var jag i skolan vilket inte var särskilt givande. Sedan på eftermiddagen skrev jag klart mitt arbete som ska lämnas in på torsdag, skönt! Idag, tisdag är jag ledig. Pust! Jag gick upp tio, lång sovmorgon. Sedan har jag städat på Basses rum- jag försöker bli en bättre flickvän. Sedan ska jag antagligen hälsa på mormor och morfar, mysigt! Ha en bra tisdag.

//qaka

I'm walkin' on sunshine...

Tänk vad mycket man egentligen påverkas av väder och ljus. I alla fall gör jag det. De senaste dagarna har solen stått högt på himlen och spridit ljus. Skönt med lite vår igen.
Jag är en sådan människa som mår bra av värme och ljus. Därför mår jag oftast inte särskilt bra på hösten och vintern. Jag ska inte ljuga, det är faktiskt jättejobbigt. Jag vill bara dra täcket över huvudet och helst göra som björnar och andra djur, gå i ide! Sova bort alla mörka tider och vakna lagom till ljuset och värmen kastas över mig.
Små blomknoppar, fågelkvitter och lukten av grönt gräs gör mig lycklig och glad. Det vill jag ha mer utav.
Inga fler inköp av tjocka, varma tröjor så att man ska slippa frysa ihjäl utan istället linnen, shorts och bikini. Årstiderna påverkar!

Denna veckan har det hänt mycket, vissa bra saker vissa sämre. Jag har ägnat mig åt att plugga, förbereda mig inför inlämningar osv. På kvällarna har jag tränat vilket jag kanske inte borde gjort med tanke på att jag är förkyld. Rond två.
Men idag är det fredag igen. Enda dagen i veckan då man känner att man verkligen kan andas ut ordentligt. Inte behöver man oroa sig för något utan bara vara sig själv. Skönt!
I helgen har jag lite planer, kalas bland annat- trevligt! Nu ska jag gå och krama min pojkvän. Ha en underbar helg!

//qaka

När verkligheten knackar på...

Det är inte lätt att förlora någon, varken fysiskt eller psykiskt. Det skrämmer en, ingen människa vill ju bli lämnad ensam, speciellt inte i den här världen. När man fått ett besked om någons död får man plöstligt perspektiv på saker och ting. De stora problemen man hade igår och febrilt försökte lösa spelar inte någon roll längre, de är ju bara småsaker. Om jag gör bort mig, om jag får sämre betyg än jag brukar få, vad gör det om 100 år? Det gör ingenting.
Det konstigaste är att man inte lär sig. Man fortsätter ändå att tänka på samma sätt efter ett tag. Det är klart att man måste gå vidare men varför kan man inte göra både ock? Både minnas och gå vidare. Minnas att man förstod vad som var viktigt. Jag kom på mig själv för inte så länge sedana att jag glömt bort att jag en gång lärt mig det. Det är kanske därför man blir påmind?

Helgen var lugn för min del. Lugnt och skönt. Har tränat en del, skönt att rensa tankarna. Jag drog med (bokstavligen talat) min söta pojkvän på bio i söndags. Bröllopsduellen, vilken var bra. En sådan där film som ger dig ett leende på läpparna.
Jag måste kommentera lördagens melodifestivalfinal också. Tja, kan inte säga annat än vilken tur! Rätt bidrag vann, enligt mig i alla fall. Den låten är nog den enda som har en chans i Moskva.
Jag måste erkänna att jag var så nervös att jag nästan kissade på mig när poängen delades ut. Sverige kunde ju inte skicka snälla, snälla. Som tur var blev det inte så.
Igår var en märklig dag. Det hände mycket. Hm. Idag, tisdag däremot så slutade jag tidigt. Jag åkte hem vid elva redan sedan pluggade jag och nu sitter jag här. Ska träna ikväll. Ha en fin tisdag!


//qaka

Ett snedvridet samhälle?

Jag blir så trött på samhället! Så fort man blickar i tidningar så får man syn på stora rubriker där det står att så och så många blev dödade i ett sprängattentat osv. Det är så vanligt att man egentigen inte reagerar på det. Sjukt! Ta till exempel personer som går in i skolor och skjuter ner många oskyldiga människor. Annat som är precis lika illa är numret på alla självmord som begås per år i vårt land. Våld, våld och mer våld!
Vilka kan orsakerna vara? Eller förklaringarna?
Kan det vara en fråga om uppfostran? Föräldrar som inte bryr sig, kanske adrig gjort. De pratar till sina barn, inte med dem. Hur ska man kunna få kontakt då, eller vill man helt enkelt inte? De kanske anser att uppfostran inte är deras sak, utan lämnar över den till skolor, dagis osv. Eller så har de brist på tid därför att samtidigt som man har barn ska man även ha en lyckad karriär.
 Handlar det om trender? Det är en trend att man ska utbilda sig, få ett bra jobb och lyckas, samtidigt som man har familj, villa, hund och volvo? Det är en trend att må dåligt, så dåligt att man överväger om det är värt att stanna i livet?
Ingen aning, jag vet bara att det är sjukt.

I måndags så åkte klass Sp2 iväg till Stockholm för att bland annat besöka riksdagen, stadsteatern, en bank, svt. Förutom vissa irritationsmoment så var resan riktigt lyckad! Jag hade i alla fall jätteskoj även om jag måste erkänna att jag var grymt trött på onsdagskvällen.
Igår, torsdag så fick jag sovmorgon för att min ängel, Sebastian körde mig till skolan. Hur lyxigt som helst.
Idag så har jag bara haft en lektion så jag kom hem för en knapp timme sedan. Skönt. För kvällen har jag inga direkta planer. Inte mer än att njuta av att man har hela helgen framför sig. hihi. Ha en underbar fredag!

//qaka


Hopp-Hopplöst?

Usch vad besviken man kan bli ibland. Det börjar så som jag beskrev i en föregående blogg, man blir överrumplad och glad. Man funderar och börjar hoppas, här börjar det bli farligt. Om man hoppas på någoting och det visar sig att det inte var så bra som man tänkte så blir man otroligt besviken. Kanske mest på sig själv eftersom man låtit sig själv att hoppas? Hur som helst, ska man låta sig hoppas när det ofta leder till besvikenhet? För många gånger blir det ju faktiskt inte som man har tänkt.
Hoppet är allt bra ibland, jag menar ibland är det just hoppet som hjälper en att ta sig förbi vardagen. Man behöver det, det där lilla extra med livet.
Det är bara det att jag är så trött på att bli besviken för just då känns det som om man blir tom. Den där lågan med lycka släcks. I och för sig brukar man snart hitta något annat att hoppas på istället men kanske inte på samma sätt?

Idag har jag sovmorgon eller vad man ska kalla det, börjar inte förrän halv två så jag tar bussen halv ett. Härligt. Denna veckan har varit jobbig, tre prov. Sista idag- franska. Hoppas det går bra.
Ikväll ska jag ha en mysig hemmakväll med min familj, tror jag. Jag älskar myskvällar, särskilt på fredagar! Annars i helgen vet jag inte mer än på söndag för då ska det packas osv. inför Stockholmsresan på måndag. Nu ska jag snart gå till bussen. Ha en underbar fredag!

//qaka

Sverige i ett nötskal?

Jag sitter här och funderar på jantelagen som yttrar sig på olika sätt i vårt Sverige. "Du ska inte tro att du är något!" Finns det någon som inte har hört det förut, eller känt egentligen. Eftersom många inte heller våga säga något sådant rakt ut så får man antingen veta att människor säger sådant om dig bakom din rygg eller så vågar man inte trotsa vår "lag" och sticker helt enkelt inte ut. Jag antar att det speciellt är så i små samhällen där alla känner alla, eller åtminstone tror det.
Ärligt så tycker jag det är synd och skam att det har blivit så. Varför ska man ens tveka att göra någonting man tycker om och kanske är bra på för att man är rädd att några avundsjuka personer ska prata om en?
Sedan menar jag inte att man behöver vara arrogant och uppblåst heller, jag bara undrar om fler hade vågat ta sig för saker om vi inte hade haft jantelagen. Hade då fler människor varit lyckliga?

Igår, måndag mådde jag inte bra, särskilt inte på morgonen men jag beslöt mig för att åka till skolan i alla fall. Jag kom dit och pluggade inför vårt naturkunskapsprov på torsdag. Därefter hade jag spanska men fick otroligt ont i huvudet så jag orkade inte vara kvar utan åkte hem igen. Jag pluggade lite till när jag kom hem men sedan fick det räcka.
Idag så mådde jag bättre, åkte till skolan och första lektionen hade vi idrott. Riktigt bra lektion idag. Sedan hade vi svenska då vi introducerades för upplsyningen som vi ska arbeta med de kommande veckorna. Jag undrar bara hur jag ska redovisa detta kapitel, läsa en bok, en skrivuppgift eller ett prov? Hm. Nu ska jag gå. Ha en fortsatt trevlig dag!


//qaka

Rätt men fel?

Har ni någon gång varit med om att känna att man gör saker fast av fel anledning. Det kanske inte alltid påverkar lite så mycket, det kan ju vara små omärkbara saker. Därför kan man ju tycka att det inte spelar så stor roll. Om det är något som påverkar mitt liv och min framtid då? Saken är den att även om jag har glömt anledningen så vet jag inte heller om jag vill ändra på det. Antagligen är jag bara rädd, rädd för att göra något alldeles för drastiskt ifall det skulle visa sig att jag gjorde det av rätt anledning men jag hade glömt det för ett tag. Hur ska man veta om man behöver ändra på det? Om det inte känns rätt? Jo men om det känns rätt men inte fullträff? Kommer det någon gång att kännas som en fullträff? Lite som i min senaste blogg, ska man nöja sig med det man har eller bör man kämpa för något bättre som man inte ens vet att man kan få?

Helgen har varit lugn för mig. Igår, lördag kom min söta famil hem från Sälen. De hade haft det bra. Vilken tur! Jag tog en promenad i det vackra vädret. Sedan, igår kväll, tittade vi på melodifestivalen och myste. Jag förstår inte hur vissa ens har mod att ställa upp med skiten. Aja, deras liv deras bekymmer. Det blir mysigt, lite som idolfinal 2.
Idag vaknade jag tidigt för att plugga och därefter ut och springa i halkan! Nu är semestern slut, eller? Sedan var jag och Sebastian bjudna till svärmor på middag. Trevligt. Nu har vi precis kommit hem från bion Yes man vilken jag tyckte var rolig! Nu ska jag packa mina saker för imorgon är det skola igen. Ha en fin kväll.

//qaka

RSS 2.0