Naturen har sin gång...

Det är märkligt hur vår egen Moder Natur verkar, till exempel i vår släkt. I vintras gick min farmor bort, vila i frid, och runt den tiden så berättade min bror och hans flickvän att de skulle ha barn. När någon i släkten går bort föds en ny? Märkligt egentligen, en sorg förenas med en sådan lycka. Alla känslor på samma gång. Det känns som om Moder Natur håller befolkningen på vår jord under kontroll, som om hon räknar personer. Vem vet, det kanske är så? Dessa sjukdomsepidemier, naturkatastrofer och så vidare kanske beror på att vår jord är överbefolkad. Syret, vattnet eller födan kanske annars inte längre räcker till och det får då förödande konsekvenser. Dessutom tror jag att det är jordens eget sätt att varna oss människor, varna för katastrofer. Krig däremot är människornas egna produkt, gjord utav hat.

Inte så mycket som pågår i mitt liv för tillfället, sorgligt nog. Mest jobb och det är jag i och för sig glad för, hinner kanske inte så mycket annat, har inte gjort i alla fall. Trivs jättebra på jobbet, i år igen. Det känns bra, många som klagar på sina jobb och jag är glad över att inte vara en av dem. Sedan är det jobbigt, alltså jobbigt att aldrig få vara ledig. Plugga som en galning under året och sedan jobba hela sommaren för att man annars inte har råd att leva. Det är så livet är och jag accepterar det, just nu i alla fall! Jag har äntligen blivit faster till en underbart söt liten Lucas som vi var och hälsade på idag. Jag är så stolt det bara går att bli! Det finns inte någon sötare gosse, ojojoj! Sådana stunder förgyller livet, nästan så att man blir sugen själv, hihi! Nu ska jag strax sova, ha en god natt!



Skepp o´hoj!
qaka


Carolina, ärrad för livet men stolt!

Jag vet att jag skrev ett inlägg om att vara stolt för ett tag sedan men det struntar jag i, jag tycker det är viktigt därför tar jag upp ämnet en gång till. Jag vill säga att jag är stolt över mig själv, i alla fall ibland. Jag är absolut inte stolt över det jag var eller det jag gjorde mot mig själv och min kropp, nej. Det är en period som jag egentligen bara vill glömma, eller  det fanns bra stunder då också men de var få. Dock går det inte att glömma, det är en del av mig, mitt förflutna. Det finns ärr sedan den tiden men ni vet väl att om man inte vågat chansa och inte har några ärr har man heller aldrig riktigt levt!  Det gör inget, jag är ändå stolt. Jag är stolt över att jag mår bättre, att jag är glad och att jag sjunger igen. Jag är även stolt över att jag tycker om att träna, att jag har bra betyg, ett jobb, underbar familj och superbra pojkvän och vänner. Jag kan ärligt säga att jag är stolt över att ha framtidsplaner, jag ska ta körkort, jag ska njuta av sista året på gymnasiet och jag vet vilka utbildningar jag vill söka till våren. Det är viktigt att vara stolt och att sätta ord på vad man är stolt över! Alla människor ska kunna tala om vad de tycker om hos sig själva och vad de är stolta över. Sätt igång, skriv!

Mitt liv består för tillfället av mycket jobb, men jag är glad, glad att ha ett jobb! Annars väntar jag på att bli faster, barnet får jättegärna komma nu! Är inte mycket ledig men när jag är det vill jag passa på att umgås med mina vänner och även åka till liseberg snart. Dessutom är jag brutalt festsugen, snälla ge mig? Idag, måndag har jag varit ledig. Vaknade vid tio, inte utvilad, men kände ändå att jag ville upp. Jag åt frukost tillsammans med min mamma samtidigt som vi såg en söt film. Därefter var jag ute och provade knät, långdistans idag och det gick bra. Gick även bra i helgen när jag sprang på asfalt, det kanske ger sig nu? Sedan letade jag utbildningar. Jag hittade tre stycken som jag blev sugen på, alla vid Göteborgs universitet så antagligen får jag sätta upp mig i bostadskö när som helst nu! Utbildningarna hette Hälsopromotionsprogrammet, om kost och idrott, mycket intressant. Sedan sjuksköterskeprogrammet för att läsa vidare till barnmorska eller såklart lärarprogrammet med spanska som huvudämne, kanske studier utomlands som utbytesstudent? Kul, kul! Tyvärr har eftermiddagen varit sämre, sentimental faktiskt. Osäker på mina känslor. Ha en fin kväll!



//qaka


Besatthet, ett världsproblem?

Det är ganska fascinerande det här med M. Jacksons bortgång, eller fascinerande var frukstansvärt fel ord. Det är sorgligt såklart, en stjärna som han har gått ut vår tid. Man fick höra mycket om M.J, mycket om dåliga saker och så vidare men det han gjorde, musiken, är genialisk. Det finns och har inte funnits någon annan som är ens en gnutta lik Michael Jackson. Det jag menar är att det är fascinerande hur människor jorden över har reagerat. Det finns de som har tagit sina liv, antagligen för att de anser att det inte nu längre är värt att leva, inte utan M.Jackson, eller? Om man inte ens känner människan personligen, hur kan man då ta ett sådant beslut som att ta sitt eget liv? Jag förstår ärligt inte hur man kan hänga upp sitt liv eller vara besatt av en person så mycket. Detta både fascinerar och skrämmer mig. Hur kommer då världen se ut i framtiden?

Nu har det gått en vecka till, veckan har bestått av jobb, jobb och jobb! Det är skönt att känna att man tjänar pengar. Får snart ha bil och körkort så det behövs! Idag, torsdag har jag varit ledig. Tänkte upp tidigt och baka bullar men blev inte så. Jag gick upp vid nio och softade sedan åkte jag och fikade med Sara, mycket mysigt! Därefter hälsade jag och mamma på mormor och morfar. Jag hade inte träffat dem på jättelänge, skamligt! Jag umgicks endel med mor också och nu ikväll ska jag mysa lite med Sebastian! Jag ska bli faster vilken dag som helst nu, önskar er all lycka! Dessutom har vår Caroline fyllt 18 år! Grattis!! Fest när du kommer hem:) Jolli är kär i Basse!


//qaka

RSS 2.0