Regler för att hindra studenter att läsa på högskolan?

Igår började vi skolan igen, efter detta (för vissa) härliga sommarlov. Vi är officiellt treor, känns bra att det bara är ett år kvar men också kanske oroande. Min lärare delade massor av väsentlig information med vår klass, delade ut studiplaner och scheman. Mitt i allt sa han att vi skulle tänka oss för. Tänka på vad vi väljer för kurser och hur vi väljer att genomföra dem därför att om vi någon gång ska läsa på komvux för att sedan söka in till högskola/universitet så placeras vi i en annan grupp. Om 20 studenter antas till en utbildning är andelen som läst vid komvux bara ca 3 st av dem som kommer in. Betyder detta då att människor som läser på komvux är sämre? Är det så man ska tolka dessa nya regler? Tänk om man har bra betyg, men man har inte alla kurser som behövs för att söka in till just den utbildning. Enligt mig läser man då inte upp ett ämne utan man läser in ett. Hur ska man veta vad man vill resten av sitt liv när man är 16-19 år? Hur ska man veta vilka kurser som är rätt och som man har nytta för sedan? Det går, men det gäller inte många. Säg att majoriteten inte utbildar sig till det de var intresserade av när de var unga och de då behöver läsa in ett eller flera ämnen, då är de alltså "sämre"? Snälla Sverige!

Första "riktiga" dagen i skolan har varit helt okej. Ingen mjukstart inte, men om man går i trean får man väl ta det, eller? Inledde dagen med Matte C, men genomgång av sådant vi hade i B-kursen. Medan min lärare stod och tjabblade om polynom så satt jag samtidigt och skrev in mitt schema i kalendern, hihi. Sedan blev det introduktion på Religion kursen. Därefter väntande den fruktade franska lektionen så blev bättre än jag väntat mig. Sedan föjde fler språk, spanska och tyska och därmed var min dag gjord. Helgen blir lugn och fin med endast lite övningskörning och träning inbokat, härligt! Ha en fin fredagskväll!

//qaka


Varför vara den jag är?

Jag blir så trött på mig själv ibland, jag lider av ett syndrom. Jag blir aldrig nöjd. Alltid är det något som är fel, med mig eller på mig. Jag trodde att det bara var jag,  jag som tänker fel. Jag insåg dock att det inte bara är jag, utan många, många andra som tänker precis likadant. Jag antar att alla har någonting som de inte är nöjda med hos dem själva, kan vara något som har med utseendet att göra eller kanske personligheten. Jag har nog både ock, och ofta hittar jag nya saker som jag anser behöver ändras på. Om alla lider av detta "syndromet" kan det ju inte vara ett syndrom, eller hur? Mer regel än undantag, en trend kanske? Just detta kräver så mycket energi av en människa, dålig energi. Man ägnar, enligt mig, för mycket tid med att fundera på hur man skulle vara eller se ut istället för att acceptera att man är bra som man är. Vi duger, annars hade vi ju inte varit dem vi är, eller? Det är svårt att lära sig tänka annorlunda, tro mig, jag vet vad jag pratar om, men även om det är svårt är det viktigt att vi försöker göra det. Jag menar inte att man ska vara nöjd och finna sig i allt, ånej, men med oss som personer. Jag tror att en nöjd människa har sjävinsikt och är mycket mer rofylld, borde vi inte kämpa för det?

Nu är sista rycket gjort, jag har jobbat min sista dag den här sommaren. Jag lämnade min arbetsplats med en klump i magen, ja faktiskt! Jag insåg att även om det känns skönt att ha lite ledigt innan skolan börjar igen så kommer jag sakna det. Jag får hoppas att jag kanske blir inringd någon helg, tveksamt men kanske! Jag hoppas i alla fall på en bra, behövlig lön! Det senaste har inte särskilt mycket hänt egentligen, jobbat mest. Igår fyllde min pojkvän 21 år. Jag, med mycket hjälp av hans bästa kompis (tack och lov!) planerade en överraskningsfest för honom på kvällen, vilken blev jättelyckad. Jag hoppas att alla hade roligt. Vi saknade dock Caroline, såklart. Dagen hoppas jag blir lugn. Det blir nog alla dagar innan skolan börjar hoppas jag, ska fixa lite inför skolstarten bara, kanske shoppa? Framför allt försöka vila upp mig så gott det går innan nya krav och ny press.

//qaka

"Vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt"

Jag blir så trött på samhället. Ett samhälle som vi kämpar för att det ska bli så rättvist som möjligt, väl? Där alla kan leva lika medan samhället fortfarande fungerar. Det stör mig att människor med pengar eller personer som är mer "värdiga" än alla oss andra kan bete sig hur de vill. De behöver inte följa alla regler och lagar, nej. De kan betala eller prata sig ur alla problem de kan tänkas hamna i. Till exempel domaren som hade köpt sex och som sedan inte blev avsatt, nej han fick fortsätta döma i liknande fall. Har han då rätt till det? Eller rika människor som inte betalar skatt eller licenser, nej det behöver ni säkert inte. Det kan vi ur arbetsklassen göra åt er. Vi ska betala, pengar, pengar, pengar. Det finns inget värre än människor som inte tar ansvar för det de gjort.

En kungens man
Maria går på vägen som leder in till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är påväg till torget för att sälja lite bröd
och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: "Jag är kungens man, så jag tar vad jag vill ha
Och du är alltför vacker för att inte ha nå'n man;
Så följ med mig in i skogen ska jag visa vad jag kan"

Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig, och ber honom för Guds skull hålla opp
Men riddaren bara skrattar, berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

De fängslade Maria, hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren blev firat varje år
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det bli dömt
Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt

//qaka

RSS 2.0