Fjärilar i magen...

När jag var ute och gick  i det vackra vädret igår så började jag fundera. Jag fick en sådand är obehaglig känsla i magen. Anledningen var att jag började tänka på hur det är idag och vad jag ska göra senare i livet. Jag har mina drömmar men man vet ju aldrig om det kommer bli så. En konversation började eka i mitt huvud. Ett samtal med en äldre man som undrade vad jag skulle göra utav mitt liv. Han berättade också att han tyckte att livet var som roligast vid min ålder, man hade helt enkelt mycket skoj. Jag tänker "Va? Blir det inte bättre än såhär?" Det får inte vara så, att det bara går utför sedan. Jag kommer inte låta det hända.
Jag tycker inte det är så roligt nu eller missförstå mig rätt, det är ju inte tråkigt men det är ju ofta periodvis som det är roligt och händer något speciellt. Hur som helst så blev jag orolig. Dessutom började jag tänka på vad jag faktiskt ska göra sedan. Kommer jag våga göra det jag vill?  Hur många människor får egentligen sina drömmar uppfyllda? Hur mycket måste man kämpa och kommer det vara värt det? Många frågor utan svar.

Igår träffade jag Ina. Det var mycket trevligt. Sedan tränade jag och Basse åkte med hem till mig. Efter många om och men fick vi till och med igång pannan. Helt otroligt vad arg man kan bli på världsliga saker. Haha.
Idag så vaknade jag av att Basse strök mig över håret, underbart uppvaknande! Sedan åkte jag hem till mig för att städa så att min familj, som kommer hem imorgon, inte behöver tänka på det. Jag håller även på och tvättar, sådant måste hinnas med det med. Ikväll blir det myskväll med tacos, hoppas ni också får en trevlig kväll!

//qaka

Etik och moral...

Bland de första filosofilektionerna vi hade fick vi diskutera hur man skulle göra i olika svåra situationer eller vad man tycker om saker. Vad är moraliskt rätt? Frågor vi fick att prata om var om det någon gång är rätt att använda våld, tja är det? Vi kom fram till att oftast nej men sedan kom vi på tal om krig osv. Är det rätt då? Har man så mycket val? Om du inte dödar dina motståndare så dör du själv.
Andra frågor var om man alltid skulle tala sanning? Eller är det rätt att vissa människor är jätterika medan andra kanske inte har så de klarar dagen? Nej säger hjärtat. Det är inte rätt. Endel kan genom att kryssa i slumpvalda siffror på lotto vinna 75 mijoner och andra har inte ens samma förutsättningar för det. Vi föds in i helt olika världar och då också olika föursättningar. Är det rätt då? Skulle man kunna ta bort allt sådant genom att fördela pengarna lika? Vem vet? Jag tror inte det hade varit samma värld, om det ens hade fungerat. Eftersom vår värld idag är uppbyggd på makt och avundsjuka hade det då kanske inte funnits samma maktbegär, hur hade det varit då?

Det har inte hänt så mycket de senaste dagarna, tagit det lugnt mest men också tränat såklart. Igår var vi i Uddevalla en sväng eftersom Basse skulle lämna in sin telefon (IGEN). Sedan åkte vi ut till torp men jag köpte ingeting. Måste prioritera annat, det kommer bli ett dyrt år! Det är inte kul när man är så! sugen på att köpa ett par pastellfärgade pumps! Haha, jaja. En annan gång. Nu tror jag att jag ska ta en promenad i det vackra vädret. Ha en trevlig dag!

//qaka


Är vissa värderingar inlärda eller medfödda?

För ungefär en vecka sedan så tittade vi på en film i skolan, Patrik 1,5. För er som inte vet så handlar den om två homosexuella män som vill adoptera ett barn. Den handlar även om vardagliga fördomar och ett barns fruktansvärda barndom. Den här filmen skulle vi sedan klassvis diskutera.
Personligen så anser jag att det inte är någon skillnad på homosexuella och heterosexuella så jag tycker det är en självklarighet att homosexuella också ska få adoptera. Alla tycker inte som jag, det är klart jag förstår. Det jag däremot reagerade på när vi diskuterade det här var att när vi sa homosexuella så tänkte många på killar och hur de har sex. Och det anses (av somliga?) att det inte var samma sak när det gällde tjejer. Jag inser ju att det skulle vara omöjligt om alla tyckte lika och att världen då inte hade sett ut som idag men jag förstår inte hur man kan tänka eller värdera på det sättet. Förklara för mig om någon förstår!

Inatt har vi sovit hos Basse. Hoppas det inte är iskallt hemma hos mig nu bara. hihi. Jaja, nu är Basse på ett möte och sedan ska vi handla och åka hem till mig. Ikväll funderar jag på att träna men vi får se. I alla fall var planerna att baka pizza. Kanske bröd också så vi har i veckan? Äh, orka planera! hihi! Ha en mysig dag!


//qaka

Tankar kring tankar...

Vad är förbjudna tankar? Finns det ens något som heter så? Jag vet inte. Hur ska man behandla det? Ska man bara låta de vara och hoppas på att de försvinner eller är det sådär jobbigt att man måste ta itu med dem? Kanske ändra på sig själv eller livet? Hur vet man om de där tankarna kommer att försvinna överhuvudtaget?
Jag säger inte att jag har det, jag bara undrar hur man ska agera ifall. Jag antar att alla någon gång känt något liknande även om det inte kategoriseras som en "förbjuden" tanke, eller?

Idag har jag varit lat. Jag har nördat One tree hill. hihi! Fast sedan har jag faktiskt tränat också. Det har varit skönt, ibland bara måste man ha sådana dagar. Dagar då man kommer ikapp sig själv liksom. Har varit få liknande dagar det sista, tyvärr. Det har varit mycket att göra och efter lovet ser det inte bättre ut men det tar vi då!!
Hoppas ni har det bra däruppe i Sälen! Nu ska jag gå och se vad min pojkvän har för sig.



//qaka


Win some, loose some...

För ett tag sen läste vi om depressioner och kriser på psykologin och just detta ämne diskuterade jag med min mor igår kväll. Jag kom då att tänka på förra året och hur mycket jag nog har förändrats sedan dess.
Jag hann sjunka ganska lågt innan jag agerade. Det är först efter tunga tider man kan se tillbaka och verkligen förstå hur dåligt man mådde. Man inser inte att man kanske är deprimerad och kanske till och med sjuk då och tur är väl det?
Hur som helst så  bestämde jag mig för att byta skola och därefter gick allt fruktansvärt fort. Allt var nytt igen och jag lämnade det andra bakom mig och började om på nytt, tog igen saker jag missat och så vidare. Det värsta var att jag inte mådde bättre. Det blev lättare men alla jobbiga känslor som ångesten var kvar därför att jag inte hade tid att bearbeta det. Jag hade inte tid att ta mig upp till ytan. Jag ville heller inte inse att jag mådde dåligt och inte klarade det själv.
Man klarar inte allt själv, så är det bara! 
Men allt dåligt har något gott med sig eller?  Idag inser jag nog tidigare när det är dags att ge upp, när det är nog. Dessutom har jag lärt känna mig själv bättre och vet vad jag står för.
Det är först när man förstått att man mått dåligt som man kan bearbeta det, eller?

Idag har min familj åkt till Sälen. Hoppas det går bra i all snö! Jag undrar var all snö kommer ifrån? Usch! Idag har jag varit duktig och städat, diskat och tvättat. Därefter tittade jag och Basse på tv .  Sen ska vi laga mat och bara ha det mysigt. Kanske titta på melodifestivalen även om jag tycker det suger? Annars blir det säkert film!
Ha en trevlig kväll!



//qaka


När något rubbar din vardag...

Välkommen till min blogg kanske man ska inleda med.

Har ni någon känt att vardagen ibland kan kännas som den är en mörk nyans av grå? Ni vet då när allting går på slentrian och man vet egentligen inte vad man gör eller varför utan man bara gör det. Det fenomenet har jag känt av de senaste veckorna. Jag går upp, sminkar och klär på mig, går till skolan, pluggar, kommer hem, tränar och sover (Utan detaljer). Dessutom har det varit mycket i skolan nu det senaste. Bara den här veckan har jag haft tre prov. Samhällsförhör i måndags, svenskaprov i tisdags och idag, fredag har jag haft matteprov. Låter hemskt tråkigt och ja, ibland är det så.

MEN har ni även känt den känslan man får när någonting plötsligt händer? Det kan vara en trevlig kommentar, en förfrågan om något du tänkt på men aldrig trodde skulle kunna hända eller något annat som betyder mycket för dig. Det roliga är (i alla fall för mig) att jag ofta blir helt förstummad och har svårt för att svara. Jag säger tack, rodnar och skyndar därifrån och tänker sedan "Herregud, hände det där verkligen mig?". Efter ett dygn, när jag har smält hela situationen så frågar jag mig själv varför jag inte svarade eller kanske tackade ja. Jag är ingen människa som styrs utav mina impulser, jag har alldeles för stora kontrollbehov men ibland önskar jag faktiskt att jag var det. Då kanske inte vardagen blev grå och trist utan spännande!

Jag antar att det är onödigt att vara efterklok eftersom det ändå inte går att ändra på nu.
Hur som helst så har jag just fått sportlov. Skönt! Ikväll ska jag se om jag kan få ägna lite tid med min underbara familj innan de åker till Sälen.  

Kramar Qaka


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0