Arvssynd eller bara hänsynslöshet?

Är etik och moral "so last year"? Vi vill uppfostra våra ungdomar till goda, hänsynsfulla medmänniskor, men ska vi inte behöva vara sådana själva?
      För någon vecka sedan satt jag och tittade på nyheterna. Hon läste upp att NATO bombat ett hus, där Khadaffi troddes befinna sig. De hade inte kommit åt Khadaffi, utan istället dödat hans barn och barnbarn. Detta var inte fokuset på nyhetsinslaget, utan fokus lades vid att NATO hoppades ha skrämt Khadaffi, eftersom de visste var han befann sig.
      Det förvånade mig att man inte uppmärksammade att NATO dödat oskyldiga civila. Eller är de inte oskyldiga? NATO kanske ser dem som brottslingar, eftersom de är släkt med en, som någon sorts arvssynd? Eller var de "bara" civila, betydelselösa människor?
      I båda spekulationerna undrar jag vart moralen är? Har vi kommit till den punkt då vi inte värderar livet särskilt högt? Vi kanske har råd att offra några människoliv för att få vår vilja igenom? I så fall, vart ska det sluta?
      I den andra spekulationen, om arvssynden, undrar jag, har vi inte kommit längre i utvecklingen än så? Ska man kunna bli dödad för att man är släkt med "fel" person? Hur är det logiskt då det biologiska kretsloppet inte inkluderar att välja sina föräldrar eller barn?
      Jag blir rädd vid tanken om att det skulle ligga någon sorts realism i dessa spekulationer. Vad hände med etiken och moralen? Vad hände med de mänskliga rättigheterna? Om vi inte lever som vi lär idag, hur ska då våra ungdomar kunna göra det i framtiden?

Roger in, roger ut!
//qaka

RSS 2.0