qaka

Det är inte lätt att förlora någon, varken fysiskt eller psykiskt. Det skrämmer en, ingen människa vill ju bli lämnad ensam, speciellt inte i den här världen. När man fått ett besked om någons död får man plöstligt perspektiv på saker och ting. De stora problemen man hade igår och febrilt försökte lösa spelar inte någon roll längre, de är ju bara småsaker. Om jag gör bort mig, om jag får sämre betyg än jag brukar få, vad gör det om 100 år? Det gör ingenting.
Det konstigaste är att man inte lär sig. Man fortsätter ändå att tänka på samma sätt efter ett tag. Det är klart att man måste gå vidare men varför kan man inte göra både ock? Både minnas och gå vidare. Minnas att man förstod vad som var viktigt. Jag kom på mig själv för inte så länge sedana att jag glömt bort att jag en gång lärt mig det. Det är kanske därför man blir påmind?

Helgen var lugn för min del. Lugnt och skönt. Har tränat en del, skönt att rensa tankarna. Jag drog med (bokstavligen talat) min söta pojkvän på bio i söndags. Bröllopsduellen, vilken var bra. En sådan där film som ger dig ett leende på läpparna.
Jag måste kommentera lördagens melodifestivalfinal också. Tja, kan inte säga annat än vilken tur! Rätt bidrag vann, enligt mig i alla fall. Den låten är nog den enda som har en chans i Moskva.
Jag måste erkänna att jag var så nervös att jag nästan kissade på mig när poängen delades ut. Sverige kunde ju inte skicka snälla, snälla. Som tur var blev det inte så.
Igår var en märklig dag. Det hände mycket. Hm. Idag, tisdag däremot så slutade jag tidigt. Jag åkte hem vid elva redan sedan pluggade jag och nu sitter jag här. Ska träna ikväll. Ha en fin tisdag!