qaka

Jag har en underbar pojkvän och, åtminstone enligt mig, ett bra förhållande. Jag vill ha, och anser att vi har, ett jämställt förhållande, där vi båda får ungefär lika mycket rum. Att båda två tar initiativ, beslut, ger förslag och att båda två kompromissar är viktigt för mig. Stora beslut tar vi alltid gemensamt och alla är nöjda, alla utom hans kompisar?
       Vi har just förlovat oss, vilket känns jättebra för båda. Detta var ett sådant stort beslut som vi tog gemensamt. Jag vet att människor i vår närhet reagerar på vårt beslut och människor har såklart rätt till en åsikt. Jag förstår alltså att det finns folk som inte alls håller med om vårt beslut, sådana som tycker det är direkt dumt. Däremot förstår jag inte människor, i detta fall kompisar till min pojkvän, som menar att detta är något tragiskt, som min pojkvän bara får acceptera. Jag blev inte ledsen av detta, bara arg och förundrad. 
       Min första fråga är, hur kommer det sig att de tror att det är jag som tagit beslutet? I detta fall stämmer det nämligen inte alls. Vilken syn har dessa personer på relationer? De antyder att kvinnan, i detta fall jag, tar alla beslut och min pojkvän bara ska hänga med på det jag bestämmer mig för. Jag avgör hans liv. Hur kommer det sig att de har denna föreställning? Det kanske var på skoj, vilket jag inte köper. Jag har fått flera snarlika kommentarer och skämt blir gamla. Det jag kommer att tänka på är att de kanske tror att ett förhållande fungerar så, av egna erfarenheter. Det kan vara så att de haft ett sådant förhållande eller sett sina föräldrar ha det. Om detta stämde och relationen fungerade så, ja, då är en förlovning tragisk, då är jag ledsen för er skull.

Roger in, roger ut!
//qaka