qaka

Ordet hata används frekvent idag. Vi hatar människor, jobb och saker. Ibland är vi bättre på att hata än att älska. Eller är det enklare att känna känslan missnöje? 
      Alltså hatar vi mycket. Många föräldrar lär sina barn att inte hata, men om man faktiskt hatar någon då? När är det okej att hata någon? När någon inte älskar dig, när någon skadat dig eller när någon inte gör som du behagar? Om vi antar att dessa skäl är nog för att hata någon, hur gör man då när man hatar? Grundtanken när man känner hat kanske är att man har en känsla av att vilja hämnas, få personen du hatar att känna precis som du gjort. Säg att du blivit lämnad eller sårad av någon, räcker det för att börja försöka förstöra för den som gjort detta? Typiska exempel att göra när man känner så här är uppenbarligen att använda barnen (om man har några tillsammans vill säga). Man vill få barnen att ta sitt eget parti.
      I princip innebär alltså hata (i den form jag skrivit om här) att man vill såra någon, precis som man själv blivit. Om alla skulle leva så finns det till slut bara bittra människor kvar. Bittra människor som vill hämnas, vem vill leva då? Tänk på energin man kan spara till något roligare än att få andra att må dåligt, även om den personen fått dig att må dåligt. Dessutom är väl du då en bättre människa? Tänk efter före, är det värt det?

Roger in, roger ut!
//qaka