qaka

Jag läste precis en artikel på aftonbladet. Den handlade om en man som för 23 år sedan varit med om en allvarlig bilolycka och han fick svåra skador. Läkarna sa att han låg i djup koma men nu, så många år senare konstateras det att mannen faktiskt inte alls legat i koma utan varit vid medvetande men inte kunnat visa det för omvärlden. Det fick mig att minnas fallet med kvinnan som hade fått fel mediciner som hon blev så sjuk av att hon var nära att dö. Hon låg på dödsbäddan, hennes anhöriga hade kommit för att ta farväl men helt plötsligt stabiliseras hennes tillstånd och några dagar senare var hon på benen, allt detta på grund av en felordnination. Vad beror detta på? Läkarna trodde att detta antagligen händer många gånger. Då undrar jag, beror på slarv eller att man inte tar sitt arbete seriöst nog, "det är ju bara ett jobb jag har för att betala hyran", eller? Om det är på grund av detta, hur kan man då ha ett sådant arbete? Ska man jobba med att hjälpa människor bör man, enligt mig, vara intresserad av sitt jobb eftersom liv står på spel. Det är inte pengar som man kan tjäna ihop igen, det är ett människoliv. Jag tycker att detta är farligt. Kommer man att behöva låta livet ligga i händerna på någon som faktiskt inte bryr sig ett skit om du överlever eller inte?

I helgen har det varit öppet hus, vi försökte sälja hembakt. Jag vet ärligt inte hur det gick men vi hoppas på bra. Jag har sjukt många prov och inlämningar nu, jag är trött. Men det är bara en månad kvar till julafton idag, och det är ju bra. Det innebär att det snart är lov. Nu det sista har flera av tjejerna fyllt år och det betyder party, lite att se fram emot! Ha en fin kväll.

//qaka