"Att aldrig bliva stur"

Det nationella provet i kursen Svenska B närmar sig och som förberedelser för det så har vi fått ett häfte som innehåller texter och bilder som vi ska skriva och prata utifrån. I det häftet fanns en krönika där en tjej diskuterar om familjer och jag måste erkänna att jag blev tagen av hennes text. Jag kände helt enkelt igen mig. Den fick mig också att fundera. Det är märkligt vad tiden går fort. Nu tänker ni, jaha nu drar hon den gamla visan igen. Men nej, inte riktigt så utan att jag insåg att jag inte förstått eller kanske rentav inte har acceterat att jag är vuxen nu. Min storebror har flyttat hemifrån, ni vet den sortens flytta hemifrån som betyder att man inte kommer hem till mamma varje helg och han har faktiskt en son med sin sambo. Min lillebror har börjat gymnasiet och trivs som fisken i vattnet. Jag har märkt att han också har blivit stor för att vår relation har förändrats. Den vi har nu är mycket mognare, vi pratar med varandra om livet och saker som bekymrar oss. Jag då, har jag blivit stor? Jag har insett att jag faktiskt kommer att ta studenten till våren och jag kommer att flytta hemifrån på riktigt (jag och min pojkvän håller på att kolla efter lägenheter). Jag har även tagit körkort, många vuxenpoäng till mig. Det värsta är att allt händer så fort så att jag känner att jag inte hinner njuta av allt eller ens förstå att allt detta faktiskt håller på att hända. När jag var liten ville jag inget hellre än att bli stor, nu vet jag inte längre...

Allt håller på att ta knäcken på mig, nej nu överdrev jag. Min mamma säger alltid att man inte dör så lätt och jag har börjat tro på henne. Jag klarade av att ta körkort även om det var snöoväder. Jag lovar att när jag vaknade och såg vad det var för väder dog jag lite inombords men jag klarade det och nu är det ur vägen. Förutom det så är det en hög med böcker som bara väntar på en trots att man jobbar som en galen höna med allt. Nu är i alla fall projektarbetet genomfört så det är bara att skriva rapport, hur kul nu det kan vara? Barn är så härliga! Nu ska jag krypa under en filt eller ett täcke och mysa och försöka att inte bli sjuk. Ha en bra kväll.

//qaka


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0