qaka

Mamma, du gav mig liv. Du gav mig kärlek och du gav mig trygghet. Ända sedan dagen jag föddes har du omfamnat mig med dina mjuka, varma vingar. Nu ska jag börja leva mitt liv, bli vuxen men oavsett hur långt bort jag är kommer du alltid finnas nära.

Du växte upp i en familj där du ibland fick kämpa för uppmärksamhet och för villkorslös kärlek men du gav inte upp. Du ger aldrig upp. Som nittonåring träffade du min pappa. Kort efter bestämde ni er för att förlova er och strax gifta er. Du hade ingen nämnvärd utbildning då, utan hankade dig fram i livet på ströjobb. När du var 26 hade du en familj med tre barn och en gård att ta hand om. Du ville, men det gick inte. Du blev sjuk. Du fick en stressjukdom. Ibland ville du inte gå upp på morgonen men du hade inget val. Jag minns speciellt en gång då vi skulle gå över gatan. Du tittade på mig och sa "Håll mig i handen nu, så att jag inte ramlar!". Jag tog din hand och ville inte släppa.

Du fortsatte att kämpa och strax innan 40 beslöt du dig för att börja läsa. Du visste att det skulle bli svårt eftersom du hade barn och en gård att försörja men du klarade det. Idag är du examinerad lärare och älskar att gå till jobbet.

Du har alltid försökt göra allt för mig och mina två bröder. Du gav aldrig någonsin upp, varken om oss eller dig själv. Jag vill bara säga att jag är stolt. Stolt över dig och din kämparglöd men samtidigt oerhört tacksam. Hade det inte varit för dig hade jag antagligen inte varit här idag. Du hjälpte mig att bli frisk igen.

Mamma, du gav mig inte bara ett liv utan också en framtid. Jag älskar dig!