qaka

Jag är så trött på hur alla romantiska familjekomedier framställer kärlek. Om två personer älskar varandra, riktigt älskar, då glöms allt annat bort och alla problem är som bortblåsta. Det enda viktiga är kärleken, som om den löser allt. Jag antar att jag låter som en oromantisk människa nu, men det är jag egentligen inte. Jag tycker också om att titta på de där äckligt underbara filmerna, det är skön avslappning. Däremot kan jag inte riktigt ta budskapet till mig. Jag själv är i ett förhållande sedan fyra år tillbaka och känner att det krävs mer än kärlek. Jag älskar min pojkvän, men ett förhållande är inte alltid perfekt bara för att man älskar varandra. Jag skulle nog hellre säga att ett förhållande är inte alltid perfekt just därför att man hyser känslor för varandra. Du lämnar ut dit liv, din personliga sfär till en helt annan människa, det gör dig ganska sårbar i en tvåsamhet. Det enda som behövs för att rubba detta är ett litet misstag från endera parten. Om två personer är tillsammans en längre period kommer någon av er, förmodligen båda, att göra misstag, för vi är ju inte mer än människor, eller hur? Därmed har det uppstått någon form av problem i relationen. "Huvudsaken är att man tycker om varandra". Jo, det är klart att det ska vara grunden, men jag tror att det krävs mycket mer.

---

Jag har slutat plugga. Kändes inte rätt och hoppade därför av. Nu sitter jag med massa lån och inget jobb istället, tack studieförberedande gymnasie! Jag vikarierar på förskolor och grundskolan på orten och trivs som fisken i vattnet. Har också tänkt börja plugga till lärare i höst.

Roger in, roger ut!
//qaka