qaka

Jag ska vara ärlig, efter studenten förra sommaren gick jag in i någon sorts trans. Jag förstod inte att skoltiden faktiskt var över, jag ville nog inte heller tro det. När jag började gymnasiet hade jag glömt hur det kändes att faktiskt trivas och ha kul i skolan. Jag kände mig trygg och det var aldrig jobbigt att gå till skolan. Jag kan ärligt säga att jag nog hade roligt varje dag där, så jag ville inte sluta, jag ville inte förlora det.
       Hösten kom och jag flyttade till Trollhättan, eftersom jag skulle börja läsa där. Jag trivdes i klassen på högskolan också, men ville aldrig riktigt ta in att gymnasiet var slut, utan jag gick och längtade tillbaka. Ett tag kändes det som att jag aldrig skulle uppleva den känslan igen, känslan av att trivas så. Efter jul hoppade jag av programmet, då jag inte ansåg att programmet levde upp till mina förväntningar och flyttade tillbaka till min hemort igen. Arbetslös. 
       När jag flyttat hem satte jag upp mig på olika vikarielistor och har fått lov att jobba ganska mycket. Jag har inte bara fått massa yrkeserfarenheter och lärt mig mycket om mig själv, utan det tändes också en gnista. En gnista som fått mig att lägga gymnasietiden bakom mig. Den värmer mitt hjärta när jag tänker på den, men den tillhör inte längre mitt nu. Jag har istället lust att utforska framtiden, jag har lust att utbilda mig, planera och faktiskta genomföra mitt liv. Jag är helt enkelt sugen på livet.

Roger in, roger ut!
//qaka