Instead of cryin' I scream at you...

Det är märkligt hur många olika sätt det finns att reagera på dåliga saker, till exempel stress. Märkligt var kanske fel ord eftersom alla människor är olika, det är klart vi reagerar olika då. Fascinerande kanske passar bättre? Eller i vissa fall skrämmande. Jag behöver inte gå så långt, räcker att tänka på hur jag själv beter mig. Självklart inser man inte själv att man beter sig underligt när man är inne i en sådan period. Tro mig då när jag säger att man märker det när man börjar må bättre. Först efter jag tagit mig ur mina problem insåg jag hur illa jag behandlat människorna i min närhet. Jag hoppas innerligt att de förstod att det inte var jag, inte den person de var vana vid. Detta jagar mig fortfarande, hur kunde jag bära mig åt så? Jag har många bra människor runt mig, det är jag glad för. De har hjälpt mig oerhört. Jag tänker speciellt nämna min pojkvän Sebastian som jag mer än en gång bad att dra åt helvete men ändå stannade kvar. Han fanns där när jag behövde honom som mest. Jag kanske ska förklara för er att när jag mår dåligt driver jag bort alla, ingen får se att jag är "under isen". Förstå då hur mycket det faktiskt krävdes av honom för att orka stå ut. Jag tänker även nämna min mamma. Hon såg mig komma hem varje helg, argare och blekare för var vecka som gick. Hon var stark och vägledde mig när jag var sjuk trots att jag var åtta mil bort. Det måste vara svårt att vara stark när ens dotter ringer hem och gråter. Tack.

Det lider mot höst. Det är redan mörkt och klockan är halv åtta. Usch, hösten är inte min starka sida. Jag känner av allting mer på hösten. Reagerar sämre på stress, mer ångest och jag fryser. Men jag vet, jag ska inte hänga upp mig på de dåliga sakerna. Det är svårt. Vad är bra då? Vi har haft långhelg, det har varit skönt. Igår shoppade jag, två tröjor och två par tights, härligt med lite nytt i garderoben. Idag har jag inte mått särskilt bra, men vem gör egentligen det på söndagar? Nu ska jag bada bubbelbad, värme och mys. Ha en trevlig söndagskväll!
Jag tänker på er, Carolina och Sara. Ni kommer klara detta utmärkt! Lycka till!

//qaka
2009-09-27 @ 19:49:10 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Självinsikt?

Jag har fått nog. Jag är så trött på denna idolhysteri. Varje år likadant, idolauditions börjar sändas på tv och var befinner sig 75% av Sveriges befolkning? Jo precis, framför tv-apparaten. Det låter som om jag avskyr idol vilket jag i själva verket inte gör. Jag är för självförverkligande, att man ska pröva nya saker. Kanske saker man inte trodde man klarade av, vem vill dö utan att ha levt? Om vi gör en uppskattning på hur många som söker varje år får vi stora tal, över tio tusentals människor. Hur många av dem kan egentligen sjunga eller överhuvudtaget bli en framstående artist? Självinsikt, hört talas om det? Varje år ska man behöva sitta och lyssna på de som sjunger så dåligt att det krullar sig i öronen bara för att de tycker att idol är coolt. Eller vem säger att "Ja men det är klart du kan sjunga!" till någon som låter som dörrgnissel. Ja, man ska ha drömmar men man kan aldrig få sina drömmer uppfyllda om man saknar självinsikt, face it! Jag har helt enkelt tröttnat, jag orkar inte ens titta på fredagsprogrammen för de som ska bli nya, fräscha artister får inte ens göra egen musik. De ska sjunga covers, jo det rimmar ju?

Jag har försummat bloggen, jag vet men det har varit mycket att göra. Skolan har dragit igång, jag har blivit friskisvärd och jag håller på att ta körkort. Läxor, prov och mycket jobb är bara förnamnet (och observera att det var tre(!) ord). Sp3´s motto "Känn ingen press" är lite svårt att leva efter just nu. Dessutom har jag de senaste veckorna genomgått (genomlidit?) riskettan, en riskutbildning man måste gå innan man tar körkort som handlar om alkohol, droger och trötthet i trafiken. Jag klarade även av halkbanan i torsdags, skönt att ha den gjord. Dock förstår jag inte hur människor kan tycka det är skoj att inte ha kontroll? 
I veckan har jag mycket att stå i (skräll? Inte direkt.) prov, projektarbete och körlektion, ojojoj. Heja mig.

//qaka
2009-09-20 @ 19:43:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En erfarenhet rikare...

Prestationsångest, ett svårt ord? För vissa kanske, andra känner till begreppet väl. De vet varenda lite reaktion i kroppen, det vet hur det känns att ha prestationsångest. Jag är en av dem. Jag vet hur det känns att ligga vaken och fundera, svettas, darra, ha beslutsångest och känna att man aldrig är nöjd. Detta var vardagsmat för mig ett tag. Det har blivit bättre, är lite lugnare kanske till och med mer självsäker men jag har fortfarande stunder. Jag vet att jag har lätt för mig men mina betyg beror inte bara på det. Jag måste jobba för dem, och stå ut. Så jag hoppas egentligen att ingen avundas betygen nu när ni vet vad som kommer med dem. Det kanske inte är värt det? Jag har också känt en ångest som jag egentligen inte vet hur jag ska beskriva, men jag ska göra ett försök. En ångest som kryper på när man ska försöka sova. Det är som den kommer inifrån hjärnan och sedan, sakta men säkert, sprider sig till alla kroppsdelar. Man ligger i sängen och vet inte vad man ska ta sig till, det känns som om man kan göra vad som helst för att ta bort det. Vad som helst bara det slutar att gnaga. Ja, jag har känt ångest.

Skolan är i full gång och jag är sjuk, suck. Fast egentligen var det väl väntat. Kroppen behövde väl vila, eller något sådant. Synd att jag inte klarar av att vara still så bra då, hehe. I helgen blev det impulsfest eller vad man nu ska kalla det, jaja. Det var, hm, hur ska jag uttrycka det? En erfarenhet rikare. I söndags hade vi lite kalas för min bror som fyllde 20 år igår. Och idag har det varit en sorglig dag. Har bara varit sjuk, hur tråkigt låter inte det? Min Sebastian har varit i Gbg hela dagen då han började sin utbildning idag. Ha en inte lika varm kväll som jag.

//qaka
2009-09-01 @ 18:33:10 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Regler för att hindra studenter att läsa på högskolan?

Igår började vi skolan igen, efter detta (för vissa) härliga sommarlov. Vi är officiellt treor, känns bra att det bara är ett år kvar men också kanske oroande. Min lärare delade massor av väsentlig information med vår klass, delade ut studiplaner och scheman. Mitt i allt sa han att vi skulle tänka oss för. Tänka på vad vi väljer för kurser och hur vi väljer att genomföra dem därför att om vi någon gång ska läsa på komvux för att sedan söka in till högskola/universitet så placeras vi i en annan grupp. Om 20 studenter antas till en utbildning är andelen som läst vid komvux bara ca 3 st av dem som kommer in. Betyder detta då att människor som läser på komvux är sämre? Är det så man ska tolka dessa nya regler? Tänk om man har bra betyg, men man har inte alla kurser som behövs för att söka in till just den utbildning. Enligt mig läser man då inte upp ett ämne utan man läser in ett. Hur ska man veta vad man vill resten av sitt liv när man är 16-19 år? Hur ska man veta vilka kurser som är rätt och som man har nytta för sedan? Det går, men det gäller inte många. Säg att majoriteten inte utbildar sig till det de var intresserade av när de var unga och de då behöver läsa in ett eller flera ämnen, då är de alltså "sämre"? Snälla Sverige!

Första "riktiga" dagen i skolan har varit helt okej. Ingen mjukstart inte, men om man går i trean får man väl ta det, eller? Inledde dagen med Matte C, men genomgång av sådant vi hade i B-kursen. Medan min lärare stod och tjabblade om polynom så satt jag samtidigt och skrev in mitt schema i kalendern, hihi. Sedan blev det introduktion på Religion kursen. Därefter väntande den fruktade franska lektionen så blev bättre än jag väntat mig. Sedan föjde fler språk, spanska och tyska och därmed var min dag gjord. Helgen blir lugn och fin med endast lite övningskörning och träning inbokat, härligt! Ha en fin fredagskväll!

//qaka

2009-08-21 @ 21:57:50 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Varför vara den jag är?

Jag blir så trött på mig själv ibland, jag lider av ett syndrom. Jag blir aldrig nöjd. Alltid är det något som är fel, med mig eller på mig. Jag trodde att det bara var jag,  jag som tänker fel. Jag insåg dock att det inte bara är jag, utan många, många andra som tänker precis likadant. Jag antar att alla har någonting som de inte är nöjda med hos dem själva, kan vara något som har med utseendet att göra eller kanske personligheten. Jag har nog både ock, och ofta hittar jag nya saker som jag anser behöver ändras på. Om alla lider av detta "syndromet" kan det ju inte vara ett syndrom, eller hur? Mer regel än undantag, en trend kanske? Just detta kräver så mycket energi av en människa, dålig energi. Man ägnar, enligt mig, för mycket tid med att fundera på hur man skulle vara eller se ut istället för att acceptera att man är bra som man är. Vi duger, annars hade vi ju inte varit dem vi är, eller? Det är svårt att lära sig tänka annorlunda, tro mig, jag vet vad jag pratar om, men även om det är svårt är det viktigt att vi försöker göra det. Jag menar inte att man ska vara nöjd och finna sig i allt, ånej, men med oss som personer. Jag tror att en nöjd människa har sjävinsikt och är mycket mer rofylld, borde vi inte kämpa för det?

Nu är sista rycket gjort, jag har jobbat min sista dag den här sommaren. Jag lämnade min arbetsplats med en klump i magen, ja faktiskt! Jag insåg att även om det känns skönt att ha lite ledigt innan skolan börjar igen så kommer jag sakna det. Jag får hoppas att jag kanske blir inringd någon helg, tveksamt men kanske! Jag hoppas i alla fall på en bra, behövlig lön! Det senaste har inte särskilt mycket hänt egentligen, jobbat mest. Igår fyllde min pojkvän 21 år. Jag, med mycket hjälp av hans bästa kompis (tack och lov!) planerade en överraskningsfest för honom på kvällen, vilken blev jättelyckad. Jag hoppas att alla hade roligt. Vi saknade dock Caroline, såklart. Dagen hoppas jag blir lugn. Det blir nog alla dagar innan skolan börjar hoppas jag, ska fixa lite inför skolstarten bara, kanske shoppa? Framför allt försöka vila upp mig så gott det går innan nya krav och ny press.

//qaka
2009-08-16 @ 12:48:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt"

Jag blir så trött på samhället. Ett samhälle som vi kämpar för att det ska bli så rättvist som möjligt, väl? Där alla kan leva lika medan samhället fortfarande fungerar. Det stör mig att människor med pengar eller personer som är mer "värdiga" än alla oss andra kan bete sig hur de vill. De behöver inte följa alla regler och lagar, nej. De kan betala eller prata sig ur alla problem de kan tänkas hamna i. Till exempel domaren som hade köpt sex och som sedan inte blev avsatt, nej han fick fortsätta döma i liknande fall. Har han då rätt till det? Eller rika människor som inte betalar skatt eller licenser, nej det behöver ni säkert inte. Det kan vi ur arbetsklassen göra åt er. Vi ska betala, pengar, pengar, pengar. Det finns inget värre än människor som inte tar ansvar för det de gjort.

En kungens man
Maria går på vägen som leder in till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är påväg till torget för att sälja lite bröd
och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: "Jag är kungens man, så jag tar vad jag vill ha
Och du är alltför vacker för att inte ha nå'n man;
Så följ med mig in i skogen ska jag visa vad jag kan"

Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig, och ber honom för Guds skull hålla opp
Men riddaren bara skrattar, berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

De fängslade Maria, hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren blev firat varje år
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det bli dömt
Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt

//qaka
2009-08-03 @ 20:16:58 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Naturen har sin gång...

Det är märkligt hur vår egen Moder Natur verkar, till exempel i vår släkt. I vintras gick min farmor bort, vila i frid, och runt den tiden så berättade min bror och hans flickvän att de skulle ha barn. När någon i släkten går bort föds en ny? Märkligt egentligen, en sorg förenas med en sådan lycka. Alla känslor på samma gång. Det känns som om Moder Natur håller befolkningen på vår jord under kontroll, som om hon räknar personer. Vem vet, det kanske är så? Dessa sjukdomsepidemier, naturkatastrofer och så vidare kanske beror på att vår jord är överbefolkad. Syret, vattnet eller födan kanske annars inte längre räcker till och det får då förödande konsekvenser. Dessutom tror jag att det är jordens eget sätt att varna oss människor, varna för katastrofer. Krig däremot är människornas egna produkt, gjord utav hat.

Inte så mycket som pågår i mitt liv för tillfället, sorgligt nog. Mest jobb och det är jag i och för sig glad för, hinner kanske inte så mycket annat, har inte gjort i alla fall. Trivs jättebra på jobbet, i år igen. Det känns bra, många som klagar på sina jobb och jag är glad över att inte vara en av dem. Sedan är det jobbigt, alltså jobbigt att aldrig få vara ledig. Plugga som en galning under året och sedan jobba hela sommaren för att man annars inte har råd att leva. Det är så livet är och jag accepterar det, just nu i alla fall! Jag har äntligen blivit faster till en underbart söt liten Lucas som vi var och hälsade på idag. Jag är så stolt det bara går att bli! Det finns inte någon sötare gosse, ojojoj! Sådana stunder förgyller livet, nästan så att man blir sugen själv, hihi! Nu ska jag strax sova, ha en god natt!



Skepp o´hoj!
qaka

2009-07-25 @ 01:19:42 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Carolina, ärrad för livet men stolt!

Jag vet att jag skrev ett inlägg om att vara stolt för ett tag sedan men det struntar jag i, jag tycker det är viktigt därför tar jag upp ämnet en gång till. Jag vill säga att jag är stolt över mig själv, i alla fall ibland. Jag är absolut inte stolt över det jag var eller det jag gjorde mot mig själv och min kropp, nej. Det är en period som jag egentligen bara vill glömma, eller  det fanns bra stunder då också men de var få. Dock går det inte att glömma, det är en del av mig, mitt förflutna. Det finns ärr sedan den tiden men ni vet väl att om man inte vågat chansa och inte har några ärr har man heller aldrig riktigt levt!  Det gör inget, jag är ändå stolt. Jag är stolt över att jag mår bättre, att jag är glad och att jag sjunger igen. Jag är även stolt över att jag tycker om att träna, att jag har bra betyg, ett jobb, underbar familj och superbra pojkvän och vänner. Jag kan ärligt säga att jag är stolt över att ha framtidsplaner, jag ska ta körkort, jag ska njuta av sista året på gymnasiet och jag vet vilka utbildningar jag vill söka till våren. Det är viktigt att vara stolt och att sätta ord på vad man är stolt över! Alla människor ska kunna tala om vad de tycker om hos sig själva och vad de är stolta över. Sätt igång, skriv!

Mitt liv består för tillfället av mycket jobb, men jag är glad, glad att ha ett jobb! Annars väntar jag på att bli faster, barnet får jättegärna komma nu! Är inte mycket ledig men när jag är det vill jag passa på att umgås med mina vänner och även åka till liseberg snart. Dessutom är jag brutalt festsugen, snälla ge mig? Idag, måndag har jag varit ledig. Vaknade vid tio, inte utvilad, men kände ändå att jag ville upp. Jag åt frukost tillsammans med min mamma samtidigt som vi såg en söt film. Därefter var jag ute och provade knät, långdistans idag och det gick bra. Gick även bra i helgen när jag sprang på asfalt, det kanske ger sig nu? Sedan letade jag utbildningar. Jag hittade tre stycken som jag blev sugen på, alla vid Göteborgs universitet så antagligen får jag sätta upp mig i bostadskö när som helst nu! Utbildningarna hette Hälsopromotionsprogrammet, om kost och idrott, mycket intressant. Sedan sjuksköterskeprogrammet för att läsa vidare till barnmorska eller såklart lärarprogrammet med spanska som huvudämne, kanske studier utomlands som utbytesstudent? Kul, kul! Tyvärr har eftermiddagen varit sämre, sentimental faktiskt. Osäker på mina känslor. Ha en fin kväll!



//qaka

2009-07-13 @ 21:12:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Besatthet, ett världsproblem?

Det är ganska fascinerande det här med M. Jacksons bortgång, eller fascinerande var frukstansvärt fel ord. Det är sorgligt såklart, en stjärna som han har gått ut vår tid. Man fick höra mycket om M.J, mycket om dåliga saker och så vidare men det han gjorde, musiken, är genialisk. Det finns och har inte funnits någon annan som är ens en gnutta lik Michael Jackson. Det jag menar är att det är fascinerande hur människor jorden över har reagerat. Det finns de som har tagit sina liv, antagligen för att de anser att det inte nu längre är värt att leva, inte utan M.Jackson, eller? Om man inte ens känner människan personligen, hur kan man då ta ett sådant beslut som att ta sitt eget liv? Jag förstår ärligt inte hur man kan hänga upp sitt liv eller vara besatt av en person så mycket. Detta både fascinerar och skrämmer mig. Hur kommer då världen se ut i framtiden?

Nu har det gått en vecka till, veckan har bestått av jobb, jobb och jobb! Det är skönt att känna att man tjänar pengar. Får snart ha bil och körkort så det behövs! Idag, torsdag har jag varit ledig. Tänkte upp tidigt och baka bullar men blev inte så. Jag gick upp vid nio och softade sedan åkte jag och fikade med Sara, mycket mysigt! Därefter hälsade jag och mamma på mormor och morfar. Jag hade inte träffat dem på jättelänge, skamligt! Jag umgicks endel med mor också och nu ikväll ska jag mysa lite med Sebastian! Jag ska bli faster vilken dag som helst nu, önskar er all lycka! Dessutom har vår Caroline fyllt 18 år! Grattis!! Fest när du kommer hem:) Jolli är kär i Basse!


//qaka
2009-07-09 @ 19:36:01 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Det blir inte alltid som man tänkt...

Vilken skillnad det är på hur man ser på vänner när man är liten mot när man är "vuxen". När man är yngre tar man dagen som den kommer och leker med den man vill vara med just då. Man kan också ha en vän man alltid är med, man växer liksom upp tillsammans. Hur som helst är det inga problem, visst man bråkar och gnabbas men aldrig något som tar längre tid att reda ut, i slutändan glömmer man varför man var arg. När man växer upp inser man att man inte ska ta människor för givet. Oftast går alla var sin väg, man glider isär och växer ifrån varandra. Man är inte den man brukade vara. Det är svårt att inse en sådan sak. Ibland väljer man att ignorera, att försöka även om man innerst inne inser att det nog inte kommer bli samma sak igen. Jag menar inte att det behöver gå så långt att man aldrig pratar med varandra eller att man inte är kompisar, såklart inte men om man går två helt skilda vägar kan det vara svårt att hitta en korsning där man möts igen. Jag tror att man vill åt den trygghet man kände när man var yngre, allt var så enkelt och lätt. Det var vi. Hur ofta är den stora världen vi lever i trygg? Det är viktigt att man tar vara på det.

Jag glömde skriva om vårt midsommarfirande i förra inlägget. Först var vi hemma hos mig, alla åtta personer knödde in sig i mitt rum där vi förfestade. Lite tequila, lite grogg och så, trevligt. Sedan gick vi till grannen där vi fortsatte festen med grillning, kubb och singstar. Det var en mycket trevlig kväll, tyvärr slutade den alldeles för tidigt enligt mig. Den här helgen har jag spenderat hemma, bara varit ledig. I söndags kväll packade jag och Sebbe ner pastasallad och kladdkaka i picknickkorgen och begav oss till sågtjärn, mycket mysig 2 års dag! Igår solade och badade jag och mamma, årets första dopp, wieho! Sedan, på kvällen, hyrde jag och Sebbe film och efter den var vi trötta så då lade vi oss. Idag ska jag försöka njuta av dagen så gott det går för imorgon blir det jobb igen. Var är min underbara sol?


//qaka
2009-06-30 @ 12:55:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

What about love?

För ca ett och ett halvt år sedan blev flickan tillfrågad om hon ville vara med i revyn, vilket hon självklart ville. Vem vill missa chansen att agera galen för hela samhället? I det här revygänget fanns en kille som hette Sebastian, hon fick upp ögonen för honom. Han var trevlig, glad och oerhört mysig. Han addade henne på msn, de började prata där och kanske flirta lite också. Han hade många planer för våren, han skulle först till Mallorca och praktisera i ungefär 6 veckor. Därefter vara hemma en vecka och sedan iväg en vecka till Frankrike med sin klass (Han gick i årskurs 3 på gymnasiet, HR). Hon ville inte inleda något innan han åkte iväg, det hade blivit smärtsamt. Istället flirta de som mest på vårkanten, många dyra telefonräkningar och för Sebastians del dyr hyra utav datorer på Mallorca. Det var det värt. När han till slut hade kommit hem hade hon mycket att stå i, hon skulle sluta nian. Det var avslutningsfester, cabareter och föreställningar högt och lågt. När de hade slutat skolan började båda två att jobba, men nu tyckte hon att det var nog. Det behövde hända något. Hon frågade honom om de skulle gå ut och gå runt sjön vilket han ville. Torsdagen den 28 juni, 2007 var dagen. Hon jobbade från klockan 12.00 till 19.00 på vandrarhemmet: Därefter skulle de träffas utanför biolokalen. Ni kanske kan tänka er hur hon kände sig den dagen? Det pirrade i hela kroppen, hon hade svårt att koncentrera sig på jobbet. Tankarna flög runt i huvudet, tänk om han inte vill ut och gå? Tänk om vi inte har något att prata om? I alla fall blev det som planerat, de träffades. Det gick bra, de hade mycket att prata om. Flickan skulle upp tidigt dagen efter och jobba så efter en runda runt sjön, en kram och två pussar åkte de åt var sitt håll. Märklig känsla, kärlek. Det känns som om man kan leva på endast den känslan och lite syre.

Jag har börjat jobba, det känns bra att tjäna lite pengar. Fick semesterersättningen nu också, välbehövd överraskning. Nu har värmeböljan kommit in över landat och jag har inte hunnit bada än, nästan så att man skäms. Jag har bestämt mig för att det ska hända idag. Förra veckan var det midsommar och den firades med vänner. Det var skoj, jag har alltid roligt med er. Igår åkte vi iväg en sväng till Bengtsfors eftersom det var livat där. Det var trevligt. Idag är det min och Sebastians dag. Det har varit vi i två år, tiden har gått så fort. Det är underbart att dela allt med en människa, även om det finns perioder då det är svårt också. Det är inte alltid en dans på rosor men det är de stunderna man kommer ihåg i det långa loppet, eller hur? Han jobbar idag men vi ska försöka hitta på något mysigt ikväll. Kanske en romantisk picknick och bad i kvällssolen?

//qaka
2009-06-28 @ 11:44:58 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lika för alla eller lika för några?

Jag tycker vårt skolsystem här i Sverige är lite skevt. Jag menar att det är mycket (kanske mer än förr?) förstörelse, bråk och tråkigheter i skolan. Detta ofta begåtts av en liten "klick" människor som då förstör för många andra, hur rätt låter det? Så är det, så går det faktiskt till. Detta leder också till mer kollektiv bestraffning i skolan (är det ens lagligt?). Stämningen är ju på topp i klassen och skolan efter det, eller hur? Man kan ju inte annat än älska sådant, även om man inte gjort något? Det pratas om att det inte finns tillräckligt med resurser för barn som har det svårt för sig, och det håller jag med om. Det är verkligen något som behöver satsas på. Fast hur blir det då för de barn/ungdomar som faktiskt kan mycket, kanske mycket mer än de behöver kunna. Ska inte de få extra hjälp och stöd till att utveckla sig själva? Så är det inte i skolan, i alla fall inte den jag gick på. Jag är en person som har lätt för mig, tycker om att lära mig mycket och snabbt. Jag menar inte alls att jag är något underbarn, jag får också kämpa såklart. Det är bara det att man blir trött på det vissa gånger medan det andra gånger är väldigt skönt. Jag är egentligen emot elittänkandet i samhället. Jag tycker att alla borde ha lika, samma förutsättningar liksom. Av egna erfarenheter vet jag att det inte är så ändå. Jag fick inte särskilt mycket uppmärksamhet när jag gick i grundskolan, kanske främst i de lägre klasserna. Eller ja, uppmärksamhet var fel ord men lärarna lade inte ner särskilt mycket tid med mig eftersom jag ändå skötte mig och gjorde det jag skulle. Vad ska man säga då? Åh, tack..eller?

Nu har vi slutat skolan. Känns bra ändå även om det var lite jobbigt när vi insåg att nästa gång vi går in genom de dörrarna är vi treor. Jisses vad fort dessa två åren har gått men jag är stolt över mig själv. I år har jag tagit igen de två kurser jag missade när jag bytte skola i ettan. I fredags tog min lillebror grundenten, åh vad stolt jag är över honom! Och såklart min pojkväns lillasyster också! Nästan lite nostalgi när man står där och väntar på att niorna ska springa ut, man fylldes med känslorna man hade när man själv sprang ut där. I alla fall hade vi kalas där på kvällen, trevligt. Lördagen ägnades åt att ta det lugnt, orkade inget annat. Igår så åkte tjejerna till Caroline där vi lagade tacos och tjatade om allt och inget, som vanligt? haha. Hur kul som helst, tycker om er! Imorse hade jag ställt klockan tidigt, mina unga reportrar var med på radio, det fick man inte missa! Det gjorde jag inte heller, ni skötte er jättebra! Idag har jag inga direkta planer, förutom att planera inför den stundande midsommar, då ska det bli fest, hoppas jag? Ha en fin dag!


//qaka
2009-06-15 @ 13:16:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Slutet gott, allting gott?

Nu är det alltså alldeles strax slut, slut på skolan för denna årskursen. Sedan är det bara ett år kvar och därefter tar vi 91:or studenten. Det är alltså vår tur nästa år, vi som ska ut i den stora världen för att leva livet. Jag har alltid trott att jag är relativt målmedveten, har vetat vad jag vill. Gör jag verkligen det? Jag undrar om jag verkligen vågar lita på min intuition en gång till. Förra gången slutade allt i katastrof som jag lever med och bearbetar än idag. För två år sedan ville jag bli sångpedagog, den visionen lämnade jag ganska snabbt efter det gick snett. Idag läser jag samhällsprogrammet med inriktining språk därför att jag har en ny dröm. Jag vill bli tolk eller språklärare. Studera språket och kulturen i moderslandet, inte härifrån. Kommer jag att våga, våga åka iväg och bara lämna allt för något som kanske är lika osäkert som musiken en gång var? Jag vet inte. Svaret är alltid jag vet inte. Jag är en företagsam tjej så jag vet att jag kommer göra det om jag bestämt mig men det är ju just det, att bestämma sig. Ska då min pojkvän börja studera här i Sverige i höst så måste jag lämna honom också, efter så lång tid. Det är svårt, eller jag antar att livet är svårt. Ska det vara det? I och för sig har ingen sagt att det skulle vara enkelt heller. Jag tycker bara att det inte är mer än rättvist att jag ska hitta mitt liv snabbt denna gången eftersom det inte gick första gången. Jag önskar ingen annan människa det jag gick igenom men ibland undrar jag om det inte kan vara min tur nu? Jag är egentligen äckligt otacksam nu, det låter så i alla fall. Det är jag inte. Jag är tacksam för allt, för mitt liv just nu.

En vecka till har försvunnit och på torsdag slutar vi andra året på gymnasiet. Förra veckan hade jag de sista redovisningarna, egentligen tycker jag nog att jag bara satt av tiden på de flesta lektionerna. Värre blir det denna veckan, idag har jag varit i skolan sedan elva och haft en fem-minuters lektion, observera att klockan är halv tre. Hm! Dessutom håller jag på att gå under av tristess, jag har nämligen ingen(!) väninna här att prata lite skit med, hehe. Imorgon har jag inga lektioner utan ska bara till kära Bengtsfors för att öva lite låtar inför avslutningen på torsdag (kände ni ironin?). På onsdag skulle jag inte tro att det blir så många knyck heller. På torsdag är det avslutning i kyrkan och på fredag tar min lillebror examen. I lördags var det Nostalgimässa i stan. Jag och Sebastian sålde korv på morgonkvisten (vilken lukt!) och på eftermiddagen grillade vi hos mig och sedan dansade vi i bollhallen. Det var en rolig kväll förutom lite drama. Nu ska jag snart sjunga så jag ska försöka gaska upp mig lite, vissa dagar är det svårt. Någon gång kommer allt tillbaka.

//qaka

2009-06-08 @ 14:32:30 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Känn ingen press...

Anledningen till rubriken är en ganska rolig historia faktiskt. Klass Sp2 hade sista lektionen i idrott A imorse klockan halv tio och vår lärare hade bestämt att vi skulle spela brännboll. Vi, tjejer insisterade på att vi skulle spela tjejerna i ett lag och killarna i det andra och så blev det. Vi fick börja spela ute, med andra ord försöka bränna killarna och jag tyckte det funkade bra ändå. Sedan skulle vi börja slå och det gick nog, hmm hur ska man uttrycka detta rätt, mindre bra? Totalt blev vi utbrända tre gånger. Jag tyckte ändå att vi var laget med den bästa lagandan. När till exempel jag stod ensam inne och skulle slå stod tjejerna och ropade "Kom igen, Carro. Du måste klara det här. Känn ingen press!" Och det är ju snällt, haha. Man känner ju inte alls press i ett sådant läge, nejnej. Vårt lag skrattade åtminstone mest. I alla fall fick detta mig att fundera. "Känn ingen press" är nog hela Sp2:s motto. Vi är INTE den typiska samhällsklassen, ingen som bryr sig särskilt om något. Absolut inte om bra betyg, i alla fall inte fler än att man kan räkna dem på en hand. Väldigt få är intresserade av samhällsfrågor överlag. Närvaron i klassen borde ju kommenteras också, den är inte hög vill jag lova. Vid tillfällen då skolan bjuder på kulturella inslag som politiska debatter, temadagar eller cabareter då är nog högst sex personer närvarande från klassen. Nu när sommarlovet stundar runt hörnet så säer det sig självt att inte särskilt många är med på eftermiddagarna, det är ju mycket skönare att ta den tidiga bussen och få rester istället för att göra allt i skolan. Är det konstigt att lärarna inte avgudar vår klass?

Pust, nu är jag inne i slutspurten med skolarbetet och jag ser en ände på allt. Det känns faktiskt väldigt skönt. Jag har en redovisning kvar och det ska göras på torsdag sedan kan man ju aldrig få nog av språk, eller? Den här veckan har varit bra men ändå inte(?) För en vecka sedan tränade jag och gjorde faktiskt ett stort framsteg men i onsdags när jag skulle ut och springa igen så pajade vänsterknät. I fredags var jag ledig och bara tog det lugnt men i lördags däremot var jag och mor på torp och skulle handla kläder men det blev inte mycket för min del, en ny bikini. Jag hade inte haft ont i knät på hela helgen så i söndags tänkte jag prova att springa igen men efter tre km så slutade det att fungera igen, fan! Förövrigt var söndagen en mysig, varm dag. Snart ska jag prova knät igen, fast inte springa utan jag ska dansa. Hoppas det går bra, ni får ha en fin eftermiddag och kväll!

//qaka
2009-06-02 @ 16:33:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

I'm living a fairytale...

Jag förstår att människor mår dåligt, att de har dåligt självförtroende. I denna världen är det en bragd om man klarar sig undan, grattis säger jag. Hur som helst så finns det också dem som är elaka eller bara tar till sig en attityd som kanske egentligen inte alls stämmer överens med personen som en gång var snäll och omtänksam. Jag förstår att de gör det för att skydda sig, vem vill visa att man är svag? Däremot är det nog så att de inte inser att de är taskiga eller driver människor bort från sig. Man behöver inte vara bättre än sina vänner, de är där för dig och oftast vill de ditt(!) bästa. De vill helt enkelt hjälpa (kan finnas undantag som t ex falska vänner eller vänner som själva mår dåligt). Jag blir ledsen när jag ser sådant, en person som är fruktansvärt ytlig och samtidigt lyser den dåliga självkänslan igenom. Det behöver inte vara så, det borde inte vara så!

Nu har det varit kristihimmelfärdsdag och det innebar kort vecka för mig. Det var skönt, verkligen!! Det är inte allt som hänt. I lördags var det födelsedagsfest för mig och sedan bar det iväg upp till Håbol där Torgny Melins spelade. Jag hade hur kul som helst, alla människor jag tycker om och massa dans. Kan det bli bättre? Söndagen, dagen efter var inte lika rolig. Det är söndagar aldrig dessutom var jag tvungen att plugga inför samhällförhöret idag. Det var det sista, nu är jag klar med det jag missade när jag bytte skola i ettan. Jag har avslutat både Geografi A och Samhällskunskap A och det känns så jävla bra. Idag är det min 18-års dag och den har varit underbar. Fina presenter och underbara människor. Nu är jag stor, nu börjar livet?

//qaka
2009-05-25 @ 22:11:55 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

En dubbeltydig skräll i ESC...

Som många av oss vet var det Eurovision Song Contest i lördags och jag satt bänkad framför tv:n, mja ungefär i alla fall. Jag tittade på det från bidrag 15. Jag kunde inte hjälpa att fundera över klädseln på vissa nummer. Jag tycker det är skamligt, ju sämre låtar de har ju mindre kläder har de, eller? Ett bidrag speciellt, sångerskan var inte klädd alls och koreografin eller "dansen" påminde om en porrfilm. Det ska även tilläggas att sången och låten var butalt dålig. Jag kan inte förstå hur tjejen kunde eller överhuvudtaget kände sig bekväm med att inte ha på sig tillräckligt med kläder. Det såg inte slampigt ut, det såg ut att vara gratis! Ändå(!) fick de fler poäng än vad Sverige fick som enligt mig hade en bättre låt. Detta får mig att undra vad folk egentligen röstar på? För mig är låt, sångröst, koreografi och utstrålning det viktigaste, inte vad personen i fråga har på sig. Jag antar att jag inte vill förstå mig på detta utseendefixerade samhälle vi lever i. I vilket fall som helst tyckte jag Malena gjorde det bra och jag var djupt förvånad över hur vi kunde hamna så dåligt till då flera låtar var betydligt sämre. Norge vann med Alexander Rybak och Fairytale vilket antagligen inte undkommit någon. Jag tyckte det var den bästa låten och de var verkligen värda den segern. Gratulerar, Norge!

Jag tog mig långhelg förra veckan. Sanningen var den att jag lika gärna kunde jobba med vissa ämnen på håltimmar i torsdags istället för att gå på lektionerna på fredagen och då gäller det att ta tillfället i akt. Fredagsförmiddagen spenderades med Ina, mycket trevligt. Senare på kvällen så blev det möte med friskis&svettis i och med att jag ska bli värd till hösten, wihoo! I lördags övningskörde jag och umgicks med min mor och på kvällen var vi bortbjudna till grannen för en trevlig grillkväll. Igår hände inte speciellt mycket om jag ska vara ärlig, jag tränade och pluggade. Idag har vi varit på debatt med politiker och jag måste säga att jag nog är mer förvirrad nu än vad jag var före. Det gav mig ingenting, tyvärr! Nu ikväll ska jag träna och försöka få tag på en del människor, haha. Ha en fin kväll!

//qaka
2009-05-18 @ 17:37:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Var stolt!

Jag var med på en modevisning i Uddevalla för ungefär ett år sedan. En kompis till mig och hennes klass hade det som projektarbete, mycket fiffigt. Vi som var hennes modeller, vi uppmuntrade varandra hela tiden till att vara stolta. Det är väldigt lätt att känna sig osäker osv i sådana sammanhang. Känna att man inte ser bra ut, inte går bra. Men vem är snygg egentligen? Vad är det som är snyggt? En tjej som har stora bröst, vältränad rumpa och inte äter något? Detta är ju inte speciellt realistiskt eftersom om man inte äter något orkar man heller inte träna, alltså ingen vältränad rumpa. Ärligt så tycker jag att man är snygg om man mår bra och trivs med sig själv. Först då kan man utstråla en livsglädje som verkligen smittar. Det är i alla fall vad jag strävar efter.

Nu har en vecka till passerat, skönt att tiden går fort ändå. I alla fall nu en stund när det är såpass mycket att göra jämt. Denna vecka har jag klarat av två muntliga presentationer, en på spanska och en på engelska. Dessutom gjorde vi nationellt prov i fredags i engelska. I lördags var jag och min pojkvän i stan, jag handlade lite kläder. Mysigt! Igår började jag på min inlämning i Naturkunskap som ska vara inne på torsdag. Jag pluggade i fyra timmar och är fortfarande inte färdig. Hur som helst tränade jag igår också och sedan bowlade vi med revygänget. Härligt. Idag har jag sjungit i kören i omgångar vilket var skojigt. Annars har dagen varit lugn, tränade förut. Jag måste säga att jag är lite nervös inför imorgon, nationellt prov i Matte B. Jag uppmuntrar alla andra och säger att det kommer gå bra men ska jag vara ärlig vet jag inte ens om det kommer gå bra för mig. Ja, vi får se! Önska mig lycka till. Nu ska jag snart sova, god natt!

//qaka

2009-05-11 @ 21:24:55 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Alltför bra självförtroende-ett problem?

Jag blir galen på alla idioter! Folk som kör som blinda utan tummar borde verkligen inte ha körkort överhuvudtaget. De borde inte ens få chansen att ta körkort. Det finns ganska många sådana som är alltför tankspridda för att köra bil, eller kanske för deras eget bästa till och med? Dessutom finns det sådana människor som verkligen inte äger någon fantasi. Dessa kan inte tänka sig att det kan hoppa ut ett barn på vägen eller gå åt helvete för någon annan trafikant och man därför behöver vara uppmärksam! Nej gud, skriv sms eller prata i telefon när ni kör bil, särskilt om ni inte klarar av att köra bil i vanliga fall. Jisses, ni tror verkligen mycket om er själva! För er gör det väl inget om det går åt helvete för era föräldrar får väl ta konsekvenserna. Inte ska väl deras små "änglar" behöva stå för något de har förorsakat? Lär er ta ansvar om ni ska ha en sådan privilegie som körkort!

Så, nu när jag har fått utlopp för mina aggressioner kan jag skriva om vad som hänt i mitt liv det senaste. Tja, nu har vi haft lång helg och valborg firades med att tjejerna åkte med till Ed. Det var superduperkul. I fredags var jag och min familj på kalas hos min brors flickvän, trevligt! Lördagen tillbringades mestadels med min mor. Och igår, söndag var nog den mest produktiva dagen den veckan för mig. Jag hann med en rad saker, plugga, deklarera, övningsköra och även träna. Idag har jag haft min presentation på spanska och det gick bra. Jag har även lärt mig min engelska presentation så att jag imorgon kan klocka den. Veckan kommer att bli bra. Ha en trevligt måndagseftermiddag!

//qaka
2009-05-04 @ 14:33:44 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fokusera på det viktiga!

För ett tag sedan så fick ja höra av några kompisar något som fick mig att skruva på mig. De berättade att människor hävdade att det är större chans att bli våldtagen om man äter p-piller. Jag har hört att det ökar risk för cancer, blodpropp och allt vad det är men våldtäkt? Förstår de inte att det verkligen inte kan stämma och säg mig hur har de kommit fram till den slutsatsen? Så att jag blir våldtagen om jag äter p-piller men inte om jag har med mig några kondomer med mig. Jag kan, till viss del, förstå hur de tänker. Antagligen tänker det att de flesta våldtäkter begås av personer som offret kände. Därför vet kanske människan om tjejen äter p-piller men ärligt? Hur ofta går man omkring och skryter om det och varför är det då inte lika stor chans om man har kondomer eller alternativa preventivmedel med sig? Nej, detta köper jag bara inte, lägg energin på något viktigare! Exempelvis våldtäkter som verkligen har ägt rum!

Ja, nu i helgen har det varit marknad. Jag och mamma strövade upp och ner längs storgatan ett par varv innan jag träffade Ina. Vi umgicks till min mor hade sålt färdigt lotterna, då gick jag till mormor. Sedan åkte vi hem, jag duschade och gjorde mig i ordning. Vid åtta åkte vi till en av Sebbes kompisar, dit mina kompisar kom också. Jag hade en jätteskoj kväll! Igår hände det inte så mycket. Idag däremot har jag varit i skolan, haft utvecklingssamtal vilket faktiskt gick bättre än förväntat. Wiie. Jag slutade tidigt, åkte hem för att träna och övningsköra. Det gick prima. Nu ska jag se om jag kan förbereda mig lite bättre för våra två uppsatser denn veckan. Ha en trevlig kväll!

//qaka
2009-04-27 @ 20:29:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lev nu och ångra inget!

Jag tycker att vi människor tar för oss för lite av det goda här i livet. Jag har problem med det själv därför sitter jag här och ångrar att jag inte tränar även om jag vet att det inte är hälsosamt. Varför måste man tänka så? Det är alldeles för mycket snack om ideal, hur vi ska se ut och hur vi ska vara. Träna helst tre gånger i veckan. Ät så lite du bara kan. Bullshit!!! Jag tycker det viktigaste är att man mår bra även om jag inte alltid lever efter det själv. Vi har så mycket "borden" och "måsten" i skolan eller på jobbet som vi egentligen inte själva har valt. Varför kan vi inte bara nöja oss, förstå att vi är bra och fina människor? Dessutom har i alla fall jag så lätt att fokusera på andra och låta dem gå före mig. Till exempel om man har en fest. Jag oroar mig för vad andra ska tycka och tro så ofta glömmer jag att ha kul och ta vara på tiden. Och om man ångrar det sedan när allt är över för oftast tänker inte folk som du tror de ska. De tar oftast inte saken så allvarligt som du själv gör. Javisst, att leva innebär mycket ansvar, därmed många "måsten" och "borden" det är så för alla. Det börjar dock bli farligt om dessa saker börjar styra och kontrollera ditt liv!

Nu är lovet slut och vi har gjort första veckan i skolan. Det är mycket nu, många prov, inlämningar och muntliga presentationer men det märkliga är att man börjar se en ände på allt. Efter skolan är det så mycket annat som tar upp tiden, sommarjobb och körkort. Sedan går vi sista året och vi ska hitta utbildningar, göra projektarbete, högskoleprov och söka till ett nytt liv. Sorgligt att det går så snabbt när man äntligen hittat sin plats. Tillbaka till nuet, imorgon är det fredag vilket innebär svenskaprov och tacosmys. På lördag är det marknad här i Ed men det är inte som det var förr.

//qaka

2009-04-23 @ 20:19:39 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0