qaka

Nu är det alltså alldeles strax slut, slut på skolan för denna årskursen. Sedan är det bara ett år kvar och därefter tar vi 91:or studenten. Det är alltså vår tur nästa år, vi som ska ut i den stora världen för att leva livet. Jag har alltid trott att jag är relativt målmedveten, har vetat vad jag vill. Gör jag verkligen det? Jag undrar om jag verkligen vågar lita på min intuition en gång till. Förra gången slutade allt i katastrof som jag lever med och bearbetar än idag. För två år sedan ville jag bli sångpedagog, den visionen lämnade jag ganska snabbt efter det gick snett. Idag läser jag samhällsprogrammet med inriktining språk därför att jag har en ny dröm. Jag vill bli tolk eller språklärare. Studera språket och kulturen i moderslandet, inte härifrån. Kommer jag att våga, våga åka iväg och bara lämna allt för något som kanske är lika osäkert som musiken en gång var? Jag vet inte. Svaret är alltid jag vet inte. Jag är en företagsam tjej så jag vet att jag kommer göra det om jag bestämt mig men det är ju just det, att bestämma sig. Ska då min pojkvän börja studera här i Sverige i höst så måste jag lämna honom också, efter så lång tid. Det är svårt, eller jag antar att livet är svårt. Ska det vara det? I och för sig har ingen sagt att det skulle vara enkelt heller. Jag tycker bara att det inte är mer än rättvist att jag ska hitta mitt liv snabbt denna gången eftersom det inte gick första gången. Jag önskar ingen annan människa det jag gick igenom men ibland undrar jag om det inte kan vara min tur nu? Jag är egentligen äckligt otacksam nu, det låter så i alla fall. Det är jag inte. Jag är tacksam för allt, för mitt liv just nu.

En vecka till har försvunnit och på torsdag slutar vi andra året på gymnasiet. Förra veckan hade jag de sista redovisningarna, egentligen tycker jag nog att jag bara satt av tiden på de flesta lektionerna. Värre blir det denna veckan, idag har jag varit i skolan sedan elva och haft en fem-minuters lektion, observera att klockan är halv tre. Hm! Dessutom håller jag på att gå under av tristess, jag har nämligen ingen(!) väninna här att prata lite skit med, hehe. Imorgon har jag inga lektioner utan ska bara till kära Bengtsfors för att öva lite låtar inför avslutningen på torsdag (kände ni ironin?). På onsdag skulle jag inte tro att det blir så många knyck heller. På torsdag är det avslutning i kyrkan och på fredag tar min lillebror examen. I lördags var det Nostalgimässa i stan. Jag och Sebastian sålde korv på morgonkvisten (vilken lukt!) och på eftermiddagen grillade vi hos mig och sedan dansade vi i bollhallen. Det var en rolig kväll förutom lite drama. Nu ska jag snart sjunga så jag ska försöka gaska upp mig lite, vissa dagar är det svårt. Någon gång kommer allt tillbaka.

//qaka