qaka

Vilken skillnad det är på hur man ser på vänner när man är liten mot när man är "vuxen". När man är yngre tar man dagen som den kommer och leker med den man vill vara med just då. Man kan också ha en vän man alltid är med, man växer liksom upp tillsammans. Hur som helst är det inga problem, visst man bråkar och gnabbas men aldrig något som tar längre tid att reda ut, i slutändan glömmer man varför man var arg. När man växer upp inser man att man inte ska ta människor för givet. Oftast går alla var sin väg, man glider isär och växer ifrån varandra. Man är inte den man brukade vara. Det är svårt att inse en sådan sak. Ibland väljer man att ignorera, att försöka även om man innerst inne inser att det nog inte kommer bli samma sak igen. Jag menar inte att det behöver gå så långt att man aldrig pratar med varandra eller att man inte är kompisar, såklart inte men om man går två helt skilda vägar kan det vara svårt att hitta en korsning där man möts igen. Jag tror att man vill åt den trygghet man kände när man var yngre, allt var så enkelt och lätt. Det var vi. Hur ofta är den stora världen vi lever i trygg? Det är viktigt att man tar vara på det.

Jag glömde skriva om vårt midsommarfirande i förra inlägget. Först var vi hemma hos mig, alla åtta personer knödde in sig i mitt rum där vi förfestade. Lite tequila, lite grogg och så, trevligt. Sedan gick vi till grannen där vi fortsatte festen med grillning, kubb och singstar. Det var en mycket trevlig kväll, tyvärr slutade den alldeles för tidigt enligt mig. Den här helgen har jag spenderat hemma, bara varit ledig. I söndags kväll packade jag och Sebbe ner pastasallad och kladdkaka i picknickkorgen och begav oss till sågtjärn, mycket mysig 2 års dag! Igår solade och badade jag och mamma, årets första dopp, wieho! Sedan, på kvällen, hyrde jag och Sebbe film och efter den var vi trötta så då lade vi oss. Idag ska jag försöka njuta av dagen så gott det går för imorgon blir det jobb igen. Var är min underbara sol?