qaka

Prestationsångest, ett svårt ord? För vissa kanske, andra känner till begreppet väl. De vet varenda lite reaktion i kroppen, det vet hur det känns att ha prestationsångest. Jag är en av dem. Jag vet hur det känns att ligga vaken och fundera, svettas, darra, ha beslutsångest och känna att man aldrig är nöjd. Detta var vardagsmat för mig ett tag. Det har blivit bättre, är lite lugnare kanske till och med mer självsäker men jag har fortfarande stunder. Jag vet att jag har lätt för mig men mina betyg beror inte bara på det. Jag måste jobba för dem, och stå ut. Så jag hoppas egentligen att ingen avundas betygen nu när ni vet vad som kommer med dem. Det kanske inte är värt det? Jag har också känt en ångest som jag egentligen inte vet hur jag ska beskriva, men jag ska göra ett försök. En ångest som kryper på när man ska försöka sova. Det är som den kommer inifrån hjärnan och sedan, sakta men säkert, sprider sig till alla kroppsdelar. Man ligger i sängen och vet inte vad man ska ta sig till, det känns som om man kan göra vad som helst för att ta bort det. Vad som helst bara det slutar att gnaga. Ja, jag har känt ångest.

Skolan är i full gång och jag är sjuk, suck. Fast egentligen var det väl väntat. Kroppen behövde väl vila, eller något sådant. Synd att jag inte klarar av att vara still så bra då, hehe. I helgen blev det impulsfest eller vad man nu ska kalla det, jaja. Det var, hm, hur ska jag uttrycka det? En erfarenhet rikare. I söndags hade vi lite kalas för min bror som fyllde 20 år igår. Och idag har det varit en sorglig dag. Har bara varit sjuk, hur tråkigt låter inte det? Min Sebastian har varit i Gbg hela dagen då han började sin utbildning idag. Ha en inte lika varm kväll som jag.

//qaka