qaka

Jag har fått nog. Jag är så trött på denna idolhysteri. Varje år likadant, idolauditions börjar sändas på tv och var befinner sig 75% av Sveriges befolkning? Jo precis, framför tv-apparaten. Det låter som om jag avskyr idol vilket jag i själva verket inte gör. Jag är för självförverkligande, att man ska pröva nya saker. Kanske saker man inte trodde man klarade av, vem vill dö utan att ha levt? Om vi gör en uppskattning på hur många som söker varje år får vi stora tal, över tio tusentals människor. Hur många av dem kan egentligen sjunga eller överhuvudtaget bli en framstående artist? Självinsikt, hört talas om det? Varje år ska man behöva sitta och lyssna på de som sjunger så dåligt att det krullar sig i öronen bara för att de tycker att idol är coolt. Eller vem säger att "Ja men det är klart du kan sjunga!" till någon som låter som dörrgnissel. Ja, man ska ha drömmar men man kan aldrig få sina drömmer uppfyllda om man saknar självinsikt, face it! Jag har helt enkelt tröttnat, jag orkar inte ens titta på fredagsprogrammen för de som ska bli nya, fräscha artister får inte ens göra egen musik. De ska sjunga covers, jo det rimmar ju?

Jag har försummat bloggen, jag vet men det har varit mycket att göra. Skolan har dragit igång, jag har blivit friskisvärd och jag håller på att ta körkort. Läxor, prov och mycket jobb är bara förnamnet (och observera att det var tre(!) ord). Sp3´s motto "Känn ingen press" är lite svårt att leva efter just nu. Dessutom har jag de senaste veckorna genomgått (genomlidit?) riskettan, en riskutbildning man måste gå innan man tar körkort som handlar om alkohol, droger och trötthet i trafiken. Jag klarade även av halkbanan i torsdags, skönt att ha den gjord. Dock förstår jag inte hur människor kan tycka det är skoj att inte ha kontroll? 
I veckan har jag mycket att stå i (skräll? Inte direkt.) prov, projektarbete och körlektion, ojojoj. Heja mig.

//qaka